Socialdemokratins ansvar för nyliberalismens framgång

Om man idag lyssnar på den socialdemokrati som är i opposition verkar det som om dom själva ständigt försvarat folkhemmet och välfärden mot ondsinta attacker från de borgerliga partierna och nyliberala strömningar.

Att avsvära sig ansvar på detta sätt är inte bara demagogi i största allmänhet, det är lögnaktigt!

I början av 2000-talet fastställde EU den så kallade Lissabon-strategin. En så kallad "reformprocess" på ekonomiskt nyspråk. Kravet var ekonomiska strukturreformer för att skapa bättre fungerande "marknader" och ökad konkurrenskraft.

En specialgrupp,"Employment taskforce" kom med förslag som bl a innebar större flexibilitet på "marknaden", sociala trygghetssystem skulle anpassas så att det lönade sig bättre att arbeta än att få a-kassa eller att bli kvar i "bidragsberoende". Det skulle bli lättare och billigare att säga upp anställda, anställningsavtal bli mer flexibla, skatten borde sänkas och lönespridningen öka. Krav som lätt går att känna igen som tillhörande en viss nuvarande regeringsallians.

Regeringschefer och statsministrar inklusive den dåvarande statsministern Göran Persson tillika ordförande för socialdemokraterna höll med om specialgruppens rekommendationer samt konstaterade att medlemsländerna måste vidta beslutsamma åtgärder enligt specialgruppens förslag.

I denna specialgrupp ledd av en tidigare holländsk socialdemokratisk premiärminister ingick också svenskan Anna Ekström, Saco-ordförande. Hon uttryckte bl a att: "Det är beklämmande att man 2003 ska behöva lyfta fram så grundläggande saker som att inte bara anställningar utan också uppsägningar faktiskt måste påverkas av hur företaget går". Eller med andra ord, det skall bli lättare att sparka folk.

De slagord som har trummats ut från nyliberala tankesmedjor har sålunda inte bara anammats av borgerliga politiker. Flexibilitet,ökad rörlighet på arbetsmarknaden och betoningen av marknad på bekostnad av trygghet. Allt detta har på hög politisk nivå, sk högnivågrupp enligt EU-språk, lydigt sagts ja till av ledande socialdemokrater.

På hemmaplan med kritiska journalister och fackföreningsaktiva har erkännandet av anpassningen till EU:s gemensamma attacker på välfärden och marknadsanpassning varit svårare.

Vilka var det som förberedde den borgerliga valsegern? Varför tyckte många att det egentligen inte skulle bli någon skillnad med en borgerlig regering? Var det kanske så att socialdemokratin införlivat så mycket av "marknadstänket" och nyliberalismen i sin politik och politiska retorik med alla "nyord" att Perssons förvandling till godsägare Persson bara förstärkte en bild som redan fanns där.

Har socialdemokratins ökenvandring högerut gått så långt att en valanalysgrupp inte längre kan se något så uppenbart? Parollen kanske blir: Vi måste ännu längre högerut för att vinna de grupper vi förlorat! Då blir det riktigt trångt där ute!