Tidsanda

Anständighetsnivå. Sug på ordet. Tid har förflutit från den tid på 1960 ,1970 -talen när ord som solidaritet, välfärd och frihet betydde något annat än idag.

Anständig var man om man tog hänsyn till sin omvärld, både till "tredje världen" och till de som slet ihop till välfärden med sin hälsa som insats. Vietnamkriget som det första TV-sända kriget öppnade mångas ögon för orättvisor. Strejker och studentrevolter förändrade debattklimatet.

Så svängde pendeln. De borgerliga tankesmedjorna förberedde en reaktionär revolution. "Satsa på dig själv" följdes av nyliberalismens intåg med kostnadsmedvetenhet och privatisering. Den nya tidens anständighetsnivå möjliggjorde förhärligandet av rikedom, strebermentalitet och yta. Frihet kom att betyda personlig frihet.

Anständighetsnivåns förändring visar sig kanske tydligast i sådant som när Göran Persson säljer sig till högstbjudande reklambyrå, en verksamhet han tidigare själv kritiserat.

Författaren Anders Paulrud tar i sin nya roman upp några av dessa frågor. I romanen träffas kompisgänget 25 år och 25 kilo senare. De som tidigare levt någorlunda jämlika är i romanens nutid åtskilda av stora ekonomiska och sociala skillnader. De tidigare maoisterna är de rikaste följt av de tidigare medlemmarna i Förbundet Kommunist.

Är det kanske så att de tidigare så revolutionära medel och överklassungdomarna fick en så bra organisatorisk skolning i den rörelse de nu så starkt tar avstånd ifrån att den gav dem tillträde till toppjobben när den nya tidsandan infann sig. De som de sade sig solidarisera sig med (en arbetarklass vars livsvillkor de hade ett pittoreskt tillfällig inblick i innan de gick vidare i karriären) är utbytta mot goda viner och smoking.

Anständighetsnivåns förändring kan få alla som upplevt en annan solidarisk tidsanda att bli trött, jävligt trött!