Sahlin som förnyare - ett steg till åt höger

Jag har sett hur socialdemokratin under de senaste decennierna vandrat allt längre högerut. I praktisk politik och retorik.

Mona Sahlin har framstått som en av "förnyarna" ( läs en som drar partiet åt höger), men jag har inte kunnat formulera vad exakt som känts så höger i den Sahlinska retoriken som mest framstått som snömos och "nya spännande sexiga" formuleringar.

Katrine Kielos uttrycker väldigt väl i sin gästanalys på Jonas Morians blogg , vad som skiljer sig från tidigare socialdemokratisk politik med att ha Sahlin vid rodret.

Kielos visar hur den Sahlinska retoriken grundar sig på analys av individ och norm, på kultur och etnicitet. Den klassiska socialdemokratiska analysen grundad på klass, sociala villkor och ekonomi är borta.

Det socialdemokratiska förvandlingsnumret är slutfört? Om man aldrig ställer frågan: av vem och i vilkens intresse och ersätter det med individfocus vad skiljer då en socialdemokrat och en liberal?

Kielos avslutar: "Maktanalys utifrån klass och kön måste vara socialdemokratins ideologiska utgångspunkter. Identitetspolitiken uppfyller till sin natur inte dessa kriterier och vi borde verkligen akta oss för vad vi lånar från detta håll. SAP kan inte ha en partiledare som okritiskt gullar med identitetspolitik. Klass och kön kanske låter osexigt men vi är sossar, det är inte vår uppgift att vara sexiga."

Kritik mot förnyarna anförda av Sahlin finns men räcker det? Om inte har det borgerliga blocket i praktiken, man behöver endast begrava sina historiska rötter och sluta sjunga Internationalen, begåvats med ett nytt broderparti.