Göran Persson en anakronism eller ett tidens tecken?

Det är lätt att knipa billiga poäng genom att driva med Perssons fetma men det finns en annan allvarligare sida.

Göran Persson anser att Bush är underskattad i Europa. Den Bush som struntar i FN-stadgans viktigaste bestämmelse: förbudet mot våld över gränserna i annat fall än självförsvar eller enligt beslut i säkerhetsrådet. Nu vet vi att Irak inte utgjorde något hot eller hade några kopplingar till 9/11.

USA gör ett "preemtive attack", (förebyggande anfall). I maj 2003 förklarade Bush att kriget vunnits: "mission accomplished". Nya argument för att fortsätta kriget är nu att eftersom så många unga amerikanska soldater dödats i Irak måste deras minne hedras genom att skicka nya soldater(sic)!

I andra sammanhang skulle ockupationen och anfallet mot Irak föranlett rättegångar i speciella domstolar för krigsförbrytelser. Som bekant erkänner inte USA brottmålsdomstolarna mot krigsförbrytelser. En händelse som ser ut som en tanke. Nu har också nya fakta kommit i dagen om kemiska stridsmedel och systematisk tortyr.

Den socialdemokratiska partikongressen gav regeringen mandat att kritisera USA´s brott. Men Persson och andra socialdemokratiska partivänner såsom Blair fortsätter med sitt tysta mer eller mindre aktiva medlöperi. Det är viktigare att hålla sig väl med supermakten än att hävda folkrättens principer!

Vad man än tycker om Olof Palme så lyser ändå hans exempel på ställningstagande mot folkrättsvidriga brott i blixtbelysning i jämförelse med tystnaden från t ex Persson. Palmes nyårstal 1972 mot terrorbombningarna mot Hanoi gör honom till en större statsman än dessa lydiga skolpojkar såsom t ex Persson och Blair.

Frågan är om vi någonsin haft en mer borgerlig statsminister än Göran Persson. Hans pompösa framtoning, hans tillsättande av en ministär helt i skymundan av den store "landsfadern" och där enskilda ministrar som Laila Freivalds visar okunskap och ständigt gör nya misstag och egentligen skulle passa bättre i den tidigare styrelsen i Skandia. Den totala anpassningen till marknadskrafterna, till EU och till USA och där tankarna verkar finnas mer i gods och skog kanske är ett tidens tecken men ett sorgligt sådant.