Vetenskap eller religion?

När jag tittar upp på den stjärnfyllda himlen fylls jag av vördnad över att stå här mellan det oändliga universum och mikrokosmos.



Och att själv vara en del av allt detta, om ändå en väldigt liten del, tanken svindlar. Jag behöver ingen religion eller vidskepelse för att motivera storslagenheten i naturupplevelsen.

Den naturvetenskapliga metoden bygger på att utsätta hypotesen för verkligheten, tron har ingen plats där. När vi inte kunde förklara naturfenomen fick vi nöja oss med vidskepelse. Häxkonster, andebesvärjelser och svartrockars svavelosande predikningar höll befolkningen i "herrans tukt och förmaning".

Bibeltexter som: " Frukta Gud", "Ty jag Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningar på barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fjärde led". "Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota, du skall icke visa någon skonsamhet". " Om ondsinta män förlett... och övertalat dem att tjäna andra gudar... skall du hugga ner stadens innevånare... och alla där åt förintelse". Se där är ett kärleksbudskap som heter duga!

Det är inte så konstigt att dålig läskunnighet, bristande utbildning, fattigdom och religionens budskap som enda tröst och rättesnöre går hand i hand. Där stora sociala skillnader råder har religionens budbärare predikat återhållssamhet och förtröstan. Där okunskap råder finns vidskepelse, arvssynd och helvete.

Är det inte dags att förpassa religionen dit den hör hemma. I en förgången tid där tomtar och troll, djävulen, häxor och allsköns andeväsen användes för att förklara naturfenomen och att hålla befolkningen nere.

Den islamistiska religionen är inget alternativ, dess ursprung är densamma som kristenhetens. Nej fram för en vetenskaplig, saklig syn på livet. Det finns mycket att förundras över som inte är av religiös natur!