Egenintresse

När man så tydligt ser att Alliansens mål är att skrota det system som har varit ett framgångsrecept för kapital och den svenska "välfärden", och vet att de idag helt styrs av den s k Timbrohögerns ideologi, vars mål är den råa kapitalismen utan "mänskligt ansikte", blir man inte förvånad över de ständiga attackerna på välfärdssystemet.

Den ideologiska förberedelsen för systemskiftet har varit massiv. Socialdemokratin förvandlades under dessa decennier till ett parti som anammat stora delar av det ideologiska godset. Kanslihushögern inom sossarna förberedde det ekonomiska skiftet.

Amsagorna om dynamiska effekter, marknadens självreglerande förmåga och behovet av att skapa större klyftor för att människor skall arbeta bättre är just myter, det enda dynamiska i detta är hur fort rikedomarna omfördelas.

Den borgerliga regeringsalliansen har trots den arbetarvänliga retoriken ständigt attackerat fackföreningen, hyresgästföreningen och allt som för borgerligheten förknippas med kollektiva lösningar, det har talats om det osunda egenintresset, det som under lång tid byggts upp underifrån för att försvara t ex arbetare och hyresgäster mot ocker, utsugning och omänskliga förhållanden.

För första gången på länge har Sverige en regering som har föresatt sig att föra en ren klasspolitik. I borgarklassens intresse. Att ersätta tanken på solidaritet med egoism och ökade klyftor.

Förutsättningen för Timbrohögerns samhälle är de stora klyftorna, för att några skall leva i extremt överflöd måste några betala för kalset med sin låga standard.

Attackerna mot arbetslösa, sjukskrivna och de stora skattesänkningarna för de förmögna visar detta. De planerade utförsäljningarna av statliga företag och privatiseringarna inom sjukvården är andra exempel. Att genom marknadslösningarna prioritera vinst framför solidariska lösningar.

Och nu förslaget om marknadshyror. Inte det första brutna vallöftet. Men kanske det förslag som kommer att få de största konsekvenserna. Den reglerade bostadsmarknaden kom till just för att skydda mot ocker, obefintligt underhåll och att garantera att alla kunde få en dräglig bostad.

En än större segregation av bostadsmarknaden kommer att bli följden av marknadshyror. Vilka kommer att ha råd att bo kvar i "attraktiva lägen" om hyran höjs med 30% i genomsnitt? Och med inriktningen att "bidragssamhället" skall avvecklas så kommer inget bostadsbidrag att kompensera en höjning. Kvar blir de förmögna.

I ytterområdenas miljonprogram får samhällets olycksbarn och alla med normala inkomster hållas väl avskilda från eliternas "shielded communities". Unga utan förankring på arbetsmarknaden blir utestängda. Det sociala ursprunget kommer mer än idag att synas i boendet.

Är det inte snart dags att bjuda denna mörkblå samling lite motstånd? Socialdemokratin har fortfarande problem med orienteringen efter ordförande Perssons snöpliga sorti när han sålde sig som den sämsta hora till den bäst betalande reklambyrån och drömde sig bort i herrgårdens famn, och med en förnyande högersosse som Sahlin som tillhört den Perssonska inre kretsen i åratal finns inget annat än ord att vänta.

Det riktigt uppseendeväckande i den "röda" ringhörnans agerande under avregleringens första år är Vänsterpartiets medverkan, vilket kanske säger något om deras lillebrorsmentalitet gentemot socialdemokratin.

Motståndet måste börja underifrån, som alltid för att de politiska och ekonomiska eliterna skall förstå allvaret. Högervågen som pågått i tre decennier och började med den socialdemokratiska kanslihushögern måste få ett slut! Innan Alliansen säljer ut allt! Och innan socialdemokratin bestämmer sig för en ytterligare period med marknadsliberala inslag och att gå längre högerut i sitt röstfiske.