Valfrihet inom psykvården

Vi borde förstå andemeningen vid det här laget. När det pratas om valfrihet och alternativa former betyder det helt eller delvis privata inslag. Moderatstyrda Stockholms läns landsting har visat vägen med förslaget att lägga ut samtlig vård i Södertälje i privat regi.

Folkpartiet med Johan Pehrson anser att brukarna skall få ökad valfrihet och ökat inflytande över sin vardag.

Det är sant att psykiatrin är i skriande behov av resurser. Det är också sant att personliga ombud behövs. Men erfarenheten av valfrihet har inneburit många privata vårdgivare som saknat både resurser, tillräckligt med utbildad personal och som inte kunnat verifiera att den vård de utger sig för att bedriva bygger på beprövad erfarenhet.

Det finns m a o ett stort fält som redan har varit öppet för diverse charlataner och lycksökare. Att valfrihet skall erbjudas betyder med landstingens syn på upphandling att pris kommer att gå före kvalitet.

Det behövs mer resurser till den offentliga psykvården. Valfrihet med olika vårdformer inom den offentliga vården. Där finns möjlighet till insyn i verksamheten, något som inte är möjligt i samma utsträckning i ett privat företag.

Ett annat sätt att öka patienternas valfrihet och inflytande är att aktivt låta brukarföreningar som RSMH ingå i all planering av psykvården. De sitter inne med den kunskap och erfarenhet som den av det läkemedelsindustriella komplexet styrda läkarkåren inte har.

Detaljer i förslaget kanske kan tas tillvara men av erfarenhet är ordet valfrihet från Folkpartiet en varningsklocka för privatisering.