Ondska

Göran Skytte skriver en ledare i SvD om ondska. Hans exempel på "onda" handlingar är i sig inte konstiga eller något som inte skulle beröra de flesta illa. Steningar av kvinnor "någonstans i mellanöstern", folkmord i afrika " vi är här nära ondskans bultande hjärta" och han avslutar med det som fick honom att bli upprörd i sin ungdom, bl a Algeriet, Vietnam, Kampuchea, Treblinka och Gulag.

Det som bekymrar är anslaget. Att vi skulle leva idag som om "ondskan" inte fanns. Han ondgör sig över att hans uttryck "ondska" idag är "icke -rationellt" "- och sådant finns ju inte, eller bör inte få finnas, enligt somliga just nu populära tyckare". Exemplen som tar störst plats är hämtade från ett muslimskt, arabiskt kulturområde och från länder i den region som förut kallades föraktfullt för det "mörka afrika".

Beskrivningen av "ondska" enligt Skytte beskrivs helt frikopplade från historiska sammanhang, från kolonial historia, från att samhällen hindrats i sin utveckling av nykoloniala äventyr och uppmuntrandet av etniska och stam-konflikter för att behålla makt över råvaror.

Kvar blir "onda" människor med "onda" kulturmönster som vissa populära tyckare inte vill se. Att på detta sätt förenkla och fördunkla problematiken skapar inte förståelse och insikt. Det fördunklar och försvårar. Det blir vi mot dom. De som inte är som vi. De "onda".

Vad kan man vänta sig av en Skytte som från vänsterextremist blivit högerextremist och kristen. En mörkblå ogenomtränglig sörja gjord för att dölja faktiska omständigheter. Ondska i sig existerar endast i bibeln och i grumliga politiska vatten. Och stening även i bibeln för de bokstavstrogna.