Legitimerade övergrepp

Alla som är föräldrar känner den biologiska driften att vilja sitt/sina barns bästa. Och i den bästa av världar fungerar den närmaste omgivningen som en trygg miljö där barnet efter sina unika förutsättningar kan utveckla sin nyfikenhet, kreativitet och sina talanger och lär sig hänsyn men även att våga ta för sig av allt som livet har att erbjuda. Närmiljön som en trygg kokong att utvecklas i för att en dag kunna möta världen som en hel människa.

Nu ser inte världen ut så annat än i undantagsfall. Historiskt sett har barn setts som ofullgångna små vuxna eller jämförts med apor och hundar som man kan misshandla utan att få dåligt samvete, som billig arbetskraft lämpliga för små, trånga och smutsiga utrymmen eller åtminstone inga man skall fästa sig vid eftersom risken att de dör i späd ålder är så stor. Och om de överlever skall hållas kort och fostras med sträng hand och tuktas eftersom de är födda med arvssynd och skall behandlas därefter.

Men nu lever vi ju i en upplyst tid där barnens behov kommer i första hand? I en tid då talet om barnen som vår viktigaste resurs som vi skall göra allt för och där barn och ungdomskulturen har stor plats i allt från politikers retorik till media och reklam. Är det så att barn och ungdomar har det bättre nu än förr? För att begränsa sig till västvärlden: när det gäller livslängd, allmän hälsa, tillgång till skolgång och prylar- Ja. Men vad är det för värld som barnet eller ungdomen möter?

Barnet möter en schizofren värld om man med det menar: motsägelsefull, otydlig och svårgreppbar. Det möter en officiell och tillrättalagd bild på dagis, förskola och skola och från övriga vuxna, en bild av hur vi vill att världen skall se ut. Och en helt annan i praktiken. En begreppsförvirring som kan bli ödesdiger.

Officiellt: Barn har rätt att utvecklas i egen takt och att vara barn.
I praktiken: Samhället är genomsexualiserat. Löpsedlarna skriker ut sitt budskap. Orgasmskola, så tycker vi om analsex, barns klädmode anpassat till ett "vuxet" mode där stringtrosor och så vågat mode som möjligt gäller. Den vuxna världens osäkerhet med relationer exponeras hänsynslöst i media och konsumeras av också dom som inte skall behöva ta ansvar för "vuxna" problem.

Officiellt: Hänsynstagande, omtänksamhet och att uppfostra till demokrati.
I praktiken: Underhållning där manipulation, pakter, skitsnack, utröstningar och konkurrens förutom den vanliga dosen av utfläkning av sexualitet, osäkerhet, våld och mord är en stor del av många barn och ungdomars TV-tittande.

Officiellt: Barn har ett värde i sig utan att behöva prestera resultat.
I praktiken: Tävlingar där barn mimar till idolers popskval och där den som är minst unik och mest kopia vinner. Lagidrotter där barn tidigt får veta att om man inte platsar i det "toppade" laget är man inte välkommen. Inriktning på tävlingsidrott i stället för bredd vilket alla undersökningar visar får de flesta att tappa sugen och helt sluta med idrott.

Officiellt: Värna barns hälsa och fysiska fostran.
I praktiken: Neddragning av antalet timmar i skolidrott. Neddragning av förebyggande hälsovård såsom skolsköterskor och skolkuratorer.
Skolmat som måste vara så billig att näringsvärdet hotas. Och som lök på laxen en matkultur som allt mer präglas av snabbmat och tomma kalorier.

Är det här en värld som tar hänsyn till barnen? Marknadskrafterna hänvisar till att de bara erbjuder vad som efterfrågas. Stat och kommuner hänvisar till dålig ekonomi. Föräldrarna till brist på tid och pengar. Barn är i dag stressade, förskrivning av antideppresiva läkemedel , antal självmordsförsök, hetsätning och barn som skär sig talar sitt tydliga språk. Alltför många barn och ungdomar mår alltför dåligt. Av emotionell och kunskapsmässig överbelastning. Hetsade av den kommersiella världen att tidigt bli vuxen. Att infoga sexualitet, att vara någon, att lyckas i det spel som "såpavärlden" visar, att i sin självbild infoga de motstridiga signalerna från en vuxenvärld som verkar ha abdikerat från sin vuxenroll och låter infantiliteten vara norm.
Barnen finner en vuxenvärld som officiellt har ett ansikte men genom den råa kommersialismen visar ett annat och rättare ansikte. Där hänsynslösheten råder.

Att beröva barnen barndomen är inget mindre än ett övergrepp!