Medelklassens miljökramande styr klimatdebatt

Om du har råd att köpa miljöbil, handla ekologiskt och miljövänligt, köpa(kanske verkningslösa) utsläppsrätter och på alla sätt minska din personliga påverkan på miljön har i mångt och mycket kommit att dominera debatten om miljöhotet.

Man tvingas konstatera att medelklassens och de välbeställdas klimatoro styr debatten.

Om du av ekonomiska skäl måste behålla din gamla bil och få dåligt samvete för att du har normal eller dålig ekonomi och inte kan vara så miljömedveten du vill så fråga dig:

Är det strukturella och politiska åtgärder som framförallt betyder något? Eller kan din sopsortering egentligen spela roll?

Att dölja de klassmässiga aspekterna av en fråga brukar vara populärt bland dom som redan lever gott. Och att göra miljöfrågan till en fråga om individuella val är ett sätt att kollra bort begreppen bland dom som redan är större miljöbovar, och får samvetet att lugna sig hos dom som har råd att göra fler aktiva val.

Miljöhotet är reellt. Men lösningen kan inte utesluta ett politiskt val, en klassmässig analys och insikten att alla inte styr åt samma håll. De militärindustriella komplexen har knappast samma mål som de fattiga i Rio;s favelor, miljoner fattiga kinesiska arbetare inte samma mål som miljardärerna i Shanghai.

På samma sätt finns ingen anledning att hoppas på annat än små förändringar från de välbeställda i Sverige, ett avlatsbrev för att lugna samvetet räcker inte, förändringarna måste komma underifrån som alltid vid större samhällsförändringar. De enda förändringar vi kan hoppas på i övrigt är de som går att tjäna pengar på.

Reinfeldt eller Sahlin har nog ingen avgörande skillnad, bägge kommer att ropa att det behövs fler entrepenörer och nya spännande lösningar när den ev torkan eller översvämningen är över oss. Den egna aktiviteten och organiseringen är det enda som kan rädda planeten åt våra barn.

Och det gäller inte bara i miljöfrågan!