Meningen med livet?

Den diskussion som borgerligheten vill föra är om de stackars höginkomsttagarna med för stora villor och ett livspussel som är svårt att klara och som därför behöver skattelättnader för att kunna köpa s k hushållsnära tjänster.

Jag inser att deras liv är ett helvete. Vilken privatskola skall väljas, vilka resmål detta år, vilken bostadsrätt skall de köpa åt barnen och vilken barnflicka och vilken städerska skall de välja? Vilka aktier är de bästa? Vilken rotaryklubb är den bästa? De blir ju helt utschasade mellan golfrundorna, besöket hos den personlige tränaren och affärsmiddagarna med dessa frågeställningar obesvarade.

För oss alla andra är arbetets längd oftast den enskilt största anledningen till att vi inte orkar annat än att försöka återhämta oss hjälpligt för att åter slita ut oss. Kravet på 8 timmars arbete fördes fram under 1900 talets tidiga år och kunde genom facklig och politisk kamp kombinerat med effektiviseringar och teknisk utveckling, genomföras under 1960-talet.

Att det nu 2007 fortfarande är 8 timmar som gäller, och ofta med övertid och allt mer obekväm arbetstid är inte bara vansinnigt, det är ett hot mot den demokratiska processen och möjligheten att delta i organisationer och föreningar. Hur orka vara en aktiv deltagare i samhällslivet när tempot bara ökar?

En del av textraden i en sång från 1970-talet lyder: "tempot är hårt uppdrivet, till vila finns ingen tid", detta gäller i än högre utsträckning idag. Allt mer skall produceras, varor och tjänster, under allt kortare tid. Färre gör allt mer. Nyspråket med uttryck som "just in time", "kostnadseffektivitet" och "levt över våra tillgångar" får många att känna sig som en kostnad mer än som en tillgång. Hur hårt du än arbetar finns ett nytt sparbeting som kan krama ur dig än mer svett och liv.

Är du inte ung och frisk, är du kanske handikappad, arbetsskadad, klarar du inte stress? Då är du sekunda vara. Du är inte den "Stachanov-arbetare" som behövs i dagens arbetsliv.

I ett arbetsliv med de tekniska landvinningar vi har skulle vi kunna 1: reducera arbetstiden betydligt 2: kunna erbjuda alla som vill arbeta ett arbete. Men idag reduceras du till en ekonomisk entitet där du inte är en människa med behov av arbete, utveckling och kultur och kan inte vara en fullvärdig HEL människa HELA ditt liv.Det mervärde du allt tröttare producerar skall istället användas till att sänka skatten för de som redan har och ge aktieutdelning och höga bonusar till samma befolkningsgrupp.

Man kan få huvudvärk för mindre.