Maktsymboler

De symboler för verklig eller inbillad makt som oftast män i den mansdominerade kultur vi lever i skaffar, är i den absoluta makteliten inte alltid så synliga. När de blir alltför uppenbara avvisas de ofta som vulgära och ett tecken på dåligt omdöme och smak.

I en kultur som länge har haft begrepp som solidaritet, jämlikhet och social rättvisa som uttryck för en efterstävansvärd norm har mer subtila uttryck för social och ekonomisk upphöjdhet fått visa status. Valet av kulturell finess, valet av fritidssysselsättning, umgängeskrets och bilmärke o s v.

I ett historiskt perpektiv har behovet av att visa social hög status i ett klassamhälle varit stor. Stormäns gravhögar är ett exempel. Ett besök på en kyrkogård i en svensk stad med några hundra år på nacken ger också utmärkta exempel.

De falliska monoliter som eregerar mot skyn för att markera var en av samhällets stöttepelare ligger begravd är slående kontraster mot fattiggravarnas enkla träkors. Grosshandlaren, majoren, direktören eller disponenten har ofta också ett kraftigt järnstaket runt familjegraven för att också i döden vara avskild från de vanliga "dödliga".

Den demokratiska utvecklingen visar sig med tydlighet från förra seklets mitt. Att markera sin status försvinner och att båda makarna markeras med lika stora bokstäver börjar.

Att ta den demokratiska utvecklingen för given är att underskatta de krafter som arbetat mot allmän rösträtt, kvinnors deltagande i samhället, arbetsplatsers demokratisering och sexuell frigörelse för att nämna några exempel.

Den politiska högern har genom hela den moderna historien varit en konservativ och ibland reaktionär kraft. Det finns idag strömningar som aktivt arbetar för mer "frihet" och att "befria Sverige från de kollektiva lösningarna". De vill m a o avskaffa demokratin och låta överklassen vara överklass utan hämningar. De hyllar monarki, ägande, sociala klyftor och hatar jämlikhet.

De reaktionära krafterna idag försöker hitta allianser för att föra ut delar av sitt budskap. De borgerliga tankesmedjorna är ett forum där dessa ideer planteras.

Om framtidens kyrkogårdsbesökare skall slippa eregerade maktsymboler som tecken på ett orättvist 2000-tal så behövs ett nytt demokratiskt uppvaknande.

Att förlita sig på en socialdemokrati där tidsandan möjliggjort att "ordförande" Göran Persson så tydligt längtar tillbaka till en miljö med "herrgårdar och tjänstefolk" och där grannarna är direktörer med mångmiljonbonusar och slott är en allvarlig uppmaning till vaksamhet om jämlikhet inte skall bli en historisk parantes.