Varför denna tystnad?

Det är märkligt tyst bland ledarsidor i den borgerliga tidningsvärlden. Trots den 4:e juli, USA:s nationaldag. Det är svårt att upptäcka någon som tar upp temat USA en dag som denna. Med något undantag.

Genom åren har denna dag regelmässigt varit en devot hyllning till det USA som för borgerligheten varit symbolen för frihet.

Har viljan att hylla svalnat när det så uppenbart sitter en administration i landet som sätter sig över folkrätten, har motarbetat internationella avtal, minskat den personliga friheten för sitt eget folk, orsakat oändligt mycket död och lidande till ofattbara kostnader men ändå misslyckats i sin föresats som världspolis och hårdnackat fortsätter på den inslagna linjen trots massiva protester både från världen och hemmafronten?

Det är värt att notera att den linje Bush företräder är samma politik som varit mer regel än undantag under den moderna USA-historien, interventioner i länder i USA:s intresseområden i världen, tillsättandet av regimer som är USA-vänliga och krossandet av regimer i sitt eget intresse. Om än i något mer brutal form och med religiösa förtecken i fallet Bush.

Om det forna Sovjetunionen var en blind fläck i den vänsterrörelse som fanns då, var och är USA högerns blinda fläck politiskt.

När klyftorna inom landet ökar med det marknadsanpassade socialförsäkringssystemet, när en elit skor sig på det krig som pågår och som kostar hundratals miljarder dollar och så många liv, är det kanske inte lika inspirerande att hylla USA öppet just idag.

Men borde inte ändå ni som regelmässigt försvarat USA stå upp som en man och utbrista: det är trots allt detta som är frihet! Att frihetens hemort på jorden sprider demokratin och marknadsliberalismen över hela världen! Inga kostnader kan vara för stora!

Varför är ni så tysta?

Nu är det naturligtvis så att "frihetens ideer" sprids ändå, t o m en dag i förväg i tidningen Folkets nätupplaga, där Cristian Sandström från en "frihetlig tankesmedja" förklarar sammanhangen för oss.