Den "frihetsälskande" borgerligheten

Den borgerliga regeringsalliansens taktik när testballonger med förslag till nya försämringar skall redovisas, är att de mindre partierna med behov av att profilera sig ofta får sticka ut hakan, medan Moderaterna då framstår som det statsbärande partiet.

Centerpartisterna Gustav Andersson och Magnus Andersson presenterar ytterligare ett förslag i raden som skall omdana Sverige till ett av nyliberalism lysande exempel i världen.

Ett enhetligt grundtrygghetssystem skall ersätta dagens sjukförsäkring och a-kassa. Författarna till inlägget menar att det råder ett:

"statligt förmyndarskap där medborgaren inte tilltros förmåga att själv hantera sin ekonomi över livscykeln."

Men dessa frihetens försvarare skall ändra på detta:

"Sverige förbereder sig nu inför en reform av socialförsäkringarna. Det ger en utmärkt möjlighet att radikalt öka frihetsgraderna för de enskilda"
"För en frihetsälskande borgerlig regering borde de ideologiska skälen väga tungt när socialförsäkringarna ska reformeras."

Enligt författarna förstår vi andra inte vitsen med att öka otryggheten, men ungdomar vill ha mer otrygghet och otrygga anställningar, eller?

"Försvararna av den traditionella välfärdspolitiken saknar förståelse för den individualism och önskan om flexibilitet som blir starkare för varje generation som kommer ut på arbetsmarknaden."

Och dessutom är vi lata fuskare.

"Incitamenten till arbete är svåra att upprätthålla vid en inkomstförsäkring med höga ersättningsnivåer."

Därför bör grundtrygghetssystemet eftersom vi är lata fuskare:

"ligga på en nivå som säkerställer en grundläggande levnadsstandard men samtidigt är så låg att det lönar sig att ta ett arbete."

Dessutom vill de under en övergångsperiod skapa något de kallar välfärdskonto där arbetsgivaren betalar in pengar ( motsvarande arbetsgivaravgifter) som kan användas vid sjukdom eller arbetslöshet. Det är bra menar de eftersom:

"Det skapar dessutom hundraprocentiga incitament att minimera perioder av arbetslöshet eller sjukskrivning."

Dagens system bygger på principen att alla solidariskt betalar in premien för att de som har oturen att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet skall få ersättning. Endast en mindre del behöver täckas av speciella avtalsförsäkringar eller privata försäkringar.

Om man drabbas av en allvarlig och långvarig sjukdom även tidigt i livet kommer den premieinbetalande friska/arbetande delen att bära de stora kostnaderna. Något som ofta är omöjligt utan solidariska lösningar och om alla skulle sköta sitt försäkringsskydd individuellt.

En annan viktig aspekt är försäkringsbolagens ovilja att redan idag försäkra människor som visat tecken på någon sjukdom som skulle kosta bolaget pengar. Om så till mycket höga premier.

Författarnas förslag innebär att tumskruvarna dras åt ytterligare ett varv på dom som blir sjuka eller arbetslösa. Om man skall kunna överleva måste man också ha privat försäkring förutom den summa som grundbeloppet ger. Under en övergångsperiod skall man kunna använda sina egna inbetalade pengar för sitt uppehälle, därför incitamentet att arbeta. Men sedan skall allt utöver den låga "medborgarlönen" ordnas individuellt.

När den borgerliga ordslistan fylls på med ord som : frihetsgrader, flexibilitet, individualism, incitament och också innehåller mantrat det skall löna sig att ta ett arbete, vet man redan innan man läst färdigt vart det lutar.

Stopp, säger någon vän av ordning. Avvisa inte förslaget som kanske skulle ge grundtrygghet åt alla, även studenter. Men vis av erfarenheten av de tidigare förslag Alliansen presenterat är arbetslinjen kombinerat med detta förslag med privatisering av trygghetssystemet en mix som kommer att ge en hårdare arbetsmarknad och ett samhälle utan solidaritet.

Att privatisera det som skall garantera "välfärd" vid sjukdom är vansinnigt. Om många har haft ett helvete med försäkringsöverläkares maktfullkomlighet redan idag så kommer kampen mot försäkringsbolag som vill smita undan ansvar att bli än värre.

Den "frihet" som skall ersätta solidariska lösningar kommer att försvåra för de svagaste, de friska och starka med ordnad trygg ekonomi vinner åtminstone kortsiktigt. Samhället som helhet försvagas och delas upp alltmer efter ekonomisk förmåga och hur frisk man är. Nyliberala förespråkare uppmuntrar skillnaderna p g a deras "dynamiska effekter". Men vill vi verkligen ha ökade klyftor? Och denna typ av "frihet".

Folkpartiet verkar inte gilla förslaget, men nu är försöksballongen släppt och modifierade förslag om försämringar i systemet är att vänta.

Ett inlägg i frågan så gott som något presenteras här!