Ingen människa är en ö

Tiden vi lever i hyllar individ, ungdom, entrepenörskap, yta och glamour. Den smarta framgångsrika individen. Inte de vanliga ungdomarna i förorterna trots att de äger ungdom. De duger till att vara konsumenter. Individuella konsumenter. Ständigt missnöjda på jakt efter nya produkter. Konsumenter av ghettorap som objektifierar kvinna och kön. Att vara ungdom i ett stadslandskap fullständigt terroriserat av företagens reklam och hissmusik man inte kan värja sig mot. Det offentliga rummet våldtaget av ytlighet. Där du endast duger om du kan köpa något.

Tom Waits skriver i en av sina sånger "God's away on business" och man behöver inte vara religiös för instämma i andemeningen. Vägarna verkar enbart vara till för att färdas från ett köpcentrum till nästa.

Förskrivningen av antidepp ökar inte enbart på grund av läkarnas beroende av läkemedelsbolagen utan också för att det psykiska illamåendet tilltar. Vi behöver alla känna mening i tillvaron, vara en del av en verklighet som har ett djup och att känna oss behövda förutom den mest grundläggande tryggheten.

Människan ingår i ett biologiskt sammanhang på en planet där allt hör ihop. Att våldtäkten av planeten sker samtidigt som kortsiktighet och vinst som främsta mål kombineras med politiska ideologier som skall rättfärdiga densamma kan inte dölja den verklighet som oroar och gnager och långsiktigt dödar oss psykiskt.

Individualism är ingen lösning för mänskligheten. Människor behöver andra människor. Inte ytlighet och prylar. Gemenskap inte kommers.