Den koloniala historien - den latinamerikanska vänstervågens största fiende

Den fromma förhoppningen om stora radikala samhällsförändringar i den process där land efter land i latinamerika förändras i demokratisk riktning, kan förbytas i sin motsats på grund av de motsättningar som under århundraden formats och underblåsts för att kunna upprätthålla ojämlikheten och fortsätta utsugningen.

Man skulle tycka att enbart det uppdämda hatet mot den koloniala ordningen och mot allt lidande och död den fört med sig vore nog. Men den ensidiga inriktningen på enbart klasstänkande, vilket bl a ledde till Che Guevaras misslyckande, har varit betecknande i de revolutionära gerillarörelser som försökt leda utvecklingen tidigare har haft klara inslag av urban intellektuell medelklass som skulle "förklara sanningen för indianerna", men inte behövt dela deras verklighet.

Bolivia där Evo Morales valseger innebär att det för första gången finns en indiansk president, kan stoltsera med rekordet i statskupper och diktaturer men där finns också den kanske grymmaste koloniala historien. Som en symbol står berget Potosi som genererat många miljarder dollar av silver i en ständig ström ut ur landet och i fickorna på lokala makthavare. De slavarbetare som i snitt levde 4 år, de uppskattningsvis 8 miljoner svarta och indianer som dog inne i gruvan, och fattigdomen i det nuvarande Potosi, den fattigaste av fattiga regioner i latinamerika, påminner om de brott som har begåtts.

Sekler av oreglerade konflikter och maktordningar, paternalism, machokultur och kvinnoförtryck, rasism- också mellan etniska grupper, de lokala indianska språkens underordning, analfabetismen, den extrema fattigdomen, den särpräglade koka-kulturen och de olika religiösa inriktningar som i sig konserverar men också varit tröst, men också en växande självmedvetenhet är den mylla en mer demokratisk framtid skall växa i.

Den liberala demokratin och partipolitiken kan paradoxalt nog vara en tvångströja som kväver "indianismon", tvingar in den på ofarliga och frihandelsvänliga vägar där ursprungsbefolkningen återigen enbart är en bricka i maktspelet. Där "tierra y dignidad" och demokrati enbart blir vackra ord.

Över allt detta finns den ständigt närvarande nykoloniala verkligheten där förtäckta hot och handelshinder ligger som en kall och blöt filt över det latinamerikanska politiska landskapet.

Och där minnet av Columbus och hans arvtagare för alltid är nedkletat i blod.