Slutet på 500 års natt?

Latinamerikas urbefolkning har alltsedan "upptäckten" av kontinenten och det kanske största och grymmaste folkmordet levt som ständiga förlorare i skuggan av en korrupt och förmögen vit överklass.

Den våg av självmedvetande och "indianismo" som sveper genom den latinamerikanska kontinenten, den reaktion på nyliberalismens strukturella misslyckande som ännu djupare fattigdom, galopperande arbetslöshet men även företags och jordockupationer visar, den vänstervåg som de nya presidenterna med planer på förstatligande av de egna ländernas rikedomar och motståndet mot IMF och de förlamande utlandskulderna, kraven på total avskrivning av dessa skulder, ger bilden av en viktig del av befolkningarna som vill göra sig fria ifrån inhemsk och imperialistisk dominans.

Men ställer samtidigt frågan om vart och på vilket sätt och om främst USA tillåter detta avsteg från Status Quo d v s avsteget från hopplöshet och fattigdom för framförallt den indianska majoriteten och den enorma förmögenhetsöverföringen från Syd till Nord.

Bolivia är ett exempel på hur IMF´s mönsterelev blev ett hot mot nyliberalismens planer. Dekret 21060, det program som 1985 antogs innebar det vanliga receptet: privatiseringar, avregleringar, öppna marknader, sänkta skatter, vingklippta fackföreningar och hård budgetdiciplin. Resultatet blev: billiga importprodukter som drev massor av företag i konkurs, gav extrem arbetslöshet och hopplöshet. Försöken att privatisera vattentillgångarna och naturgasen har däremot stött på hårt motstånd där delar av ursprungsbefolkningen varit avgörande i kampen mot avreglering. Med en blandning av tenngruvefackens erfarenheter, indianismo och politisk medvetenhet och radikalisering står idag indianättlingen och president Evo Morales som exempel på kampen mot just denna nyliberalism och utländska dominans som så länge varit förhärskande.

Utförsäljningen av statliga rikedomar och avregleringarna stöter på patrull i land efter land, idag är främst Venezuelas Chavez och Bolivias Morales en nagel i ögat på imperialismen där USA anför tonen mot "de olydiga" i dess egen bakgård. Formerandet av G21- gruppen, 21 fattiga länder varav 14 latinamerikanska bildar där en motvikt till G8- gruppens dominans.

Frågan hur USA kommer att agera mot hotet från "vänstervågen" är intressant. Ett USA med stora resurser uppknutna i "kampen mot terrorismen" och focus på mellanöstern, skall latinamerika tillåtas utveckla olika mer demokratiska styrelseskick utan att USA indirekt intervenerar sin vana trogen eller kommer de ekonomiska påtryckningarna att bli de nya regimerna övermäktiga?