Klassskillnad ända in i döden

Media rapporterar att rika får bättre vård i livets slutskede. Undersökningen som berör 16000 stockholmare har ingen förklaring till skillnaden. Hypotesen att rikas anhöriga ställer högre krav är en bra delförklaring.


Men den förklarar bara delar av vad som är den springande punkten i hur klasssamhället visar sig i både sublima skillnader och kalla, hårda dödliga konsekvenser.


Dessa skillnader i hur sjukvården graderar vårdtagare efter klass är ingen nyhet. Tidigare undersökningar har visat att inom psykiatrin får rikare patienter och patienter med hög social status mer alternativ behandling, de blir inte lika tungt drogade, de blir mer sällan tvångsvårdade, de får diskutera sin medicinering oftare och de blir utskrivna fortare.


Att tro att skillnaden är medveten är att göra det lätt för sig. Det sociala och intellektuella kapitalet är vad som gör skillnad. Att bo i områden där man känner och umgås med läkare, att naturligt känna sig vara på samma nivå när man som anhörig talar med ansvariga läkare -överläkare är viktigt. Hur många i ett miljonprogramområde respektive i ett villaområde med övervägande svensk vit övre medelklass känner eller umgås med läkare eller andra ur samma sociala klass?


Sedan finns den mer psykologiskt - emotionella delen för läkaren i den direkta kontakten med patienten. Även med de bästa ambitioner, även om läkaren känner ett stort ansvar för att göra rättvisa bedömningar kommer skillnaden att finnas. Hur bemöta, ställa de rätta frågorna och få de rätta svaren även av patienter som inte har den verbala förmågan, kunskapen eller initierade anhöriga och som kanske hemska tanke - inte känns bekväm pga hudfärg, språket eller den sociala framtoningen. Att dessa skillnader skulle bli mindre med mer privat sjukvård är knappast troligt. En rättvisare sjukvård kan bara komma ur ett rättvist samhälle med mindre sociala skillnader.


Kapitalism och privatisering- Nej.
Socialism och allmän sjukvård- Ja.