Privatisering

Den borgerliga majoriteten i stockholms stadshus har beslutat att upphandla all kommunal verksamhet. Undantaget myndighetsutövning och strategisk ledning.

Det mesta av den kommunala servicen i stockholm skall privatiseras. Det som kan bli aktuellt är sjukhem, äldreboenden, hemtjänst, hemsjukvård, öppna förskolor, fritidsgårdar, dagverksamhet för förståndshandikappade, stödteam i socialpsykiatrisk verksamhet, park- och lekplatsskötsel.

I namn av mer valfrihet, mångfald och utveckling av verksamheterna skall verksamheten säljas ut.

Det ideologiska inslaget bakom privatiseringstanken och utförsäljningarna är stort, det är inte enbart ett sätt att krasst skära ner och spara pengar som är drivkraften.

Erfarenheterna från tidigare utförsäljningar visar att kostnadsbesparingen för offentlig sektor ofta uteblir. Oligopol eller monopol- företag har ofta tagit över driften och den konkurrens som var meningen har uteblivit och priserna har stigit.

Personalens situation har ofta förvärrats, den redan hårda bantning som varit modellen har ytterligare skärpts vid privat övertagande av driften. I genomsnitt har privata äldreboenden 15% lägre personaltäthet. I kvalitetsundersökningar får de privata entreprenörena låga betyg. De är inte effektivare. Men de skär ner hårdare för att kunna göra vinst.

En annan viktig aspekt är personalens rätt att offentligt framföra kritik mot sin arbetsgivare. Offentlighetsprincipen försvinner.

Spåren förskräcker när man ser de exempel på utförsäljning som skulle göra verksamheten billigare för konsumenten och verksamheten effektivare för samhället. Alla de kommunala elbolag som sålts ut har gjort de kvarvarande tre stora till i praktiken ett monopol. Med resultat att konsumentpriset stigit kraftigt.

Den moderata utförsäljningsyran verkar vara en principfråga. Kommunal verksamhet är enligt detta synsätt aldrig bra - privat däremot i princip alltid att föredra. Formen är allt -innehållet mindre viktigt.