Reklamen som klotter

Reklam sköljer över oss i dagens samhälle från den dag vi föds och så länge vi förmodas vara aktiva konsumenter. Om vi vill vara en del av samhället och inte dra oss undan till ett eremitliv kan vi inte undvika det massiva flödet.

Till skillnad från upplysning vill reklamen få oss att i första hand konsumera. Och det är en reklam som i allra flesta fall inte är styrd av behov. Vi pådyvlas tanken att vi kanske har behov av dessa varor.

Och det är här som problemet uppstår. Försvararna av reklam påstår att vi bara inte vet att vi behöver dessa nya produkter, det är en tjänst som tillhandahålles oss. Vi borde vara tacksamma.

Kommersialiseringen av det offentliga rummet, torg såväl som de media där den offentliga diskussionen sker har ökat, genom att fler utrymmen upptas av kommers och att reklam finansierar media i allt större utsträckning.

Klotter väcker för det mesta anstöt. Varför? Därför att denna "konstart" inte är efterfrågad av dom som befinner sig där. Den tvingas på den som passerar, vistas i utrymmet eller på platsen.

På samma sätt är reklamens självpåtagna utrymme i det offentliga rummet inte efterfrågestyrd. Den är där utan att man kan påverka närvaron. Man har inte efterfrågat informationen.

Det finns en anledning att så många anmält sig till de olika nixregistren för att säga nej till oönskad reklam. Reklamen är till sin natur förförisk, den slirar med sanningen och den vill locka av oss våra pengar. Reklam direkt riktade till barn är moraliskt förkastlig eftersom de inte kan skilja reklam från information.

Nedskräpningen av det offentliga rummet, förfulningen och klottrandet som reklamen innebär är moraliskt förkastlig eftersom den inte är efterfrågad, den påtvingas den presumtive köparen i ett utrymme där man kanske vill vara utan denna "information".

Klottersanera det offentliga rummet från den icke efterfrågade reklamen! Om jag vill ha information söker jag efter den då!