Staten och kapitalet

Idag kommer frågan om utförsäljning av statliga företag att diskuteras i riksdagen.

Frågan är av pricipiell och ideologisk stor betydelse, vilket inte minst märks på regeringens stress att skynda på handläggningen och försäljningarna.

Det finns en stor ideologisk skiljelinje i denna fråga. På den ena sidan de som inser vikten av företag där det finns chans till lite politisk styrning av verksamhetens inriktning och det finns insyn till medborgarnas fromma. Att viktiga sektorer inte kan lämnas vind för våg till marknadskrafter som inte känner några nationsgränser eller andra mål än största utdelning till aktieägarna och där horisonten inte sträcker sig längre än till nästa bokslut.

Alliansen ledd av moderaterna arbetar inspirerade av nyliberala marknadsfundamentalistiska ideströmningar. I den världen är marknaden och entreprenören alltid hjälten och staten alltid den som förslavar. Alliansen skyndar påhejade av krafter som i förlängningen vill se en ren nattväktarstat. Där den starka, friska och ekonomiskt fria människan inte behöver ta ansvar för de svaga och de som har det svårt.

Den "blandekonomi" som dominerat det svenska välfärdbygget är en nagel i ögat på de som anser att den personliga friheten väger tyngre än allmän välfärd. Detta ofullständiga men ändå ganska rättvisa samhälle anklagas från högerhåll för att hota friheten.

Vems frihet är en fråga som också från socialdemokratiskt håll borde ställas oftare. Trots tillmälen om socialism, kommunism och statligt förtryck måste man komma ihåg att svensk kapitalism i mångt och mycket lever och frodas, och har växt under socialdemokratiskt styre.

Den nidbild som moderaterna vill framställa är genomfalsk. "Friheten" för kapitalet finns här redan. Med mycket hjälp från en villig stat. Vad de vill åstadkomma är att ta bort den del som ger medborgarna en chans att styra över viktiga gemensamma områden i samhället. De vill att samtliga delar av samhället skall vila under kapitalets diktatur. Detta är den egentliga innebörden av borgerlig frihet. Och Reinfeldt känner att han är en person med ett uppdrag.

Frihet för vem? Det är den viktigaste frågan i debatten. Man får hoppas att den opposition som finns har insikt nog att inte falla i den moderata frihetsretoriska fällan.

Staten och kapitalet sitter redan i samma båt. Men moderaterna vill att vi skall ro ännu snabbare.