Den moderata människosynen

Moderaterna vill införa fler karensdagar för att minska de korta sjukskrivningarna och i längden förtidspensioneringarna.

En andra karensdag skall införas. Dessutom ska ytterligare ett antal karensdagar införas efter en period, enligt promemorian som anger dag 14 eller 90 som exempel.

Ett förslag som kommer att drabba de med minst marginaler hårdast. De välbeställda kan som vanligt köpa sig fri från obehagliga överraskningar genom privata sjuk och andra försäkringar.

Som vanligt skall de lågavlönade piskas till rätt moral. För de är naturligtvis som vanligt lata och ovilliga när de låtsas vara sjuka. Tjatet om att arbetslivet har blivit hårdare och utbrändheten och den psykiska ohälsan breder ut sig är propaganda från kommunistanstrukna intellektuella och läkare som lever kvar i 68-rörelsen. Arbetarna har det för bra idag. Fackföreningarna leverar partsinlagor för att motivera sin existens trots att det inte finns några orättvisor kvar.

Det märkliga i sammanhanget är att de duktiga, dugliga storföretagsledarna och andra samhällets stöttepelare trots 90 timmars arbetsvecka inte blir sjuka, endast lata arbetare. Kan det bero på att de dugliga räknar arbetslunchen, mutresan, älgjakten, golfrundan och gymbesöket med kollegor som arbete. Att de aldrig stämplar ut när de behöver lite massage för trötta golfmuskler.

Vissa utvecklar sina kompetenser tillsammans med kollegor, andra smiter från arbetet och är lata.

Det är den gamla brukspatronsandan som lever kvar i synen på "arbete". Vissa måste uppfostras till ansvar, andra är födda med det. Sjukdom är enligt moderat logik ett aktivt val när det gäller "arbetare". Förslaget luktar klassförakt lång väg.