Privatiseringsminister Odell

"Privatiseringsminister" Odell fick på pälsen av de borgerliga opinionsbildarna när han försökte argumentera för utförsäljning av statliga företag med ekonomiska argument. SvD med P J Anders Linder uttryckte bl a att: "Privatiseringar går inte att reducera till objektiva fakta; de är lika mycket politik som allting annat staten håller på med." De ideologiska argumenten skulle användas.

I frågan om att införa marknadshyror har Odell lärt sig läxan så väl att den ideologiska glöden räcker till för att hitta på en egen verklighet. Att EU skulle kräva dessa förändringar .

Den ideologiska sidan av borgerlighetens utförsäljnings och privatiseringsiver är så stor att verklighetsbeskrivningen oftast krockar helt med de empiriska undersökningarna av konsekvenserna med en sådan politik.

De länder som tillämpar en politik enligt nationalekonomisk skolboksmodell och nyliberal anda har sämre sociala förhållanden och har inga ekonomiska fördelar gentemot andra länder.

Odell är en man sprungen ur den national och företagsekonomiska myllan och kombinerat med en vilja att förändra Sverige i borgerligt nyliberal riktning kan tydligen lögner och halvsanningar användas för att uppnå målet.

Odells trixande med fakta är ytterligare en i raden av ministrar som blir avslöjade med byxorna nere och inte handskas med sanningen som man borde kunna kräva. Om detta varit en socialdemokratisk minister hade det borgerliga tidningsdrevet krävt ministrars avgång vid det här laget!

Krig och fred

Redan 1 maj 2003 förklarade Bush att uppdraget i Irak hade lyckats i sitt syfte. Orden, mission accomplished, har sedan Bush-administrationen försökt återta men misslyckats eftersom Bush tal också innehöll formuleringen: "In the Battle of Iraq, the United States and our allies have prevailed."

Sedan dess har de egna förlusterna ökat till ca 3600 plus ett okänt antal kontraktsanställda. De egna förlusterna är under det första halvåret 2007 de största hittills, 578 döda.

Hur många som dödats av den irakiska civilbefolkningen finns ingen säker siffra på. Den ansedda tidskriften Lancet i USA beräknade den 11 oktober 2006 att så många som 655 000 irakier dödats, varav drygt 600 000 civila och en stor majoritet efter 1 maj 2003.

Antalet flyktingar uppskattas till ca 4 miljoner, varav ca 2 miljoner är internflyktingar.

Att Bush nu kommer med det till synes helt orealistiska påståendet att USA fortfarande kan vinna kriget, trots den massiva inhemska kritiken också från de egna leden, visar inte bara på en president som drivs på av krafter som Cheney, oljeindustri och vapenindustri-närliggande intressen.

Man måste fråga sig om inte definitionen av "vinna" och "fred" kanske inte behöver innebära total stabilitet och kontroll för Bush. När förhandlingarna om hur oljan skall fördelas mellan olika grupper inom Irak och hur stor del som skall tillfalla utländska intressen är färdig kan delar av de amerikanska trupperna omfördelas och dras tillbaka.

Dessvärre är risken stor att detta tillbakadragande kommer att ske i samband med en aktion mot Iran som är mycket i focus i den anti-islamistiska/anti-terroristiska retoriken från Bush sida.

En sådan aktion skulle ta focus från Irak och vara helt i linje med presidentens retorik mot "ondskans axelmakter" och mot ett fiktivt al-Qaida, nu i Irans skepnad.

Samma andas barn

Med samma bakvända logik som Bush och hans allierade bekämpar terrorism genom att skapa förutsättningar för mer terrorism, har den borgerliga regeringsalliansen försökt övertyga medborgarna om nödvändigheten att försämra tryggheten för att i slutändan tryggheten och friheten skall öka.

I bägge fallen möter "krig är fred"-demagogin en sund skepsis och motstånd när konsekvenserna blir uppenbara.

I det svenska fallet är borgerlighetens oförståelse inför de negativa reaktionerna av samma karaktär som den amerikanska borgerlighetens häpenhet över att människor inte jublar när de blir invaderade, ockuperade, dödade och lemlästade.

Nu är det inte bara Bush som har en tveksam logik. Det är värt att påminna om Clinton-erans Irak-politik. Hans utrikesminister Albright förklarade rentut att sanktionerna aldrig skulle hävas, även om Saddam-regimen uppfyllde alla krav.

I en intervju utspelades denna konversation: ”Vi har hört att en halv miljon barn har dött. Jag menar, det är ju fler barn än som dog i Hiroshima. Är det verkligen värt priset?”Madeleine Albright: ”Jag tycker att det är ett svårt val men vi anser att det är värt priset.”

Nu går den aggressiva imperialistiska politikens konsekvenser inte att jämföra med svenska förhållanden. Men politiken har samma klassmässiga bakgrund. I bägge fallen måste den nationella överklassen med logiska argument och med sina lobbyorganisationer "implementera" argumenten i partierna och övertyga om varför politiken ska genomföras.

I USA har den bristande demokratiska traditionen, avsaknaden av breda folkliga organisationer och den nationella inskränktheten gjort Bush lögner möjliga. I Sverige borde det vara lättare att avslöja demagogin bakom den borgerliga frihetspropagandan.

Att politiken möter motstånd och att många nu inser vilka den gynnar är bra. Men allt riskerar att fastna i en allmän motvilja. Var finns alternativet? Var är Vänstern? Var förs det offensiva motståndet?

Pelosi använder Bush-retorik

Den borgerliga illusionen att något radikalt ändrats när den amerikanska kongressen nu har en medlem av det demokratiska partiet, Nancy Pelosi som talesman, har nu definitivt blivit avslöjad som falsk.

Den pacifistiska fredsaktivisten Cindy Sheehan vars belägring av presidentens hem nu avslutats har nu lämnat den amerikanska fredsrörelsen men fortsätter kampen för: "the impeachment of President Bush and Vice President Dick Cheney".

Hon hotar med att utmana Pelosi om hon inte inleder åtalet mot de båda anstiftarna av kriget. Som svar på detta meddelar Pelosi genom en talesman att : “focus is on winning the war in Iraq.”

Att Bush fortfarande måste hålla skenet uppe är uppenbart , men att Pelosi använder retorik hämtade från Bush-administrationen är en skrämmande påminnelse om att ett presidentbyte i USA inte behöver betyda ett totalt tillbakadragande, utan endast att metoderna för ockupationen ändras.

Verklighetsbeskrivning

Det är alltid lika intressant att se vilka krafter som vaknar till liv när debattinlägg från borgerliga politiker presenteras i borgerlig media.

Rättshaverister och de med psykotiskt färgade verklighetsbeskrivningar skriver i kommentarerna om socialdemokratin och miljöpartiet som marxister och om det socialistiska mardrömslika Gulag som Sverige varit.

Att de förryckta ser den borgerliga pressen som en möjlig bundsförvant är tydligt.

De borgerliga ungdomsförbunden har genom åren publicerat inlägg som till förvillelse liknat vissa av de förvirrade kommentarerna. Där socialdemokratin varit den stora fienden till borgerligheten, till företagandet och friheten.

Men något har förändrats.

Ella Bohlin, ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet, kommenterar Sahlins tal under politikerveckan under rubriken : Sahlin ger oss borgare rätt.

Det intressanta med inlägget är beskrivningen av Sahlin som en politiker som med sin retorik talar :"mycket hellre om ”frihet”, ”egenmakt”, ”plikt” och ”individen”. Hon har som bekant även utnämnt småföretagarna som ”landets hjältar”. Ord och begrepp som snarare känns igen ifrån alliansens företrädare."

Socialdemokratins eftervalsanalys har gjorts överallt utom av dem själva, och slutsatsen är i princip densamma. Socialdemokratin har övergett retoriken om klass och klassamhälle och rättat in sig i ledet av liberala partier.

Det socialdemokratiska partiets praktik har sedan 1920-talets slut varit fast förankrat i en marknadsekonomisk och företagsvänlig politik. Det är under deras politiska ledning den "svenska modellen" varit så framgångsrik i att berika kapitalet samtidigt som den allmänna välfärden byggts ut. Det är under socialdemokratisk ledning säkerhetspolis registrerat "kommunister" och vapenexporten ökat och gett fördelen med lugna avtalsrörelser för svenskt näringsliv.

Den politiska högern har genom åren representerat den konservativa och reaktionära delen av den svenska överklassen som konsekvent motsatt sig grundläggande fri och rättigheter såsom allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, allemansrätt samt den utbyggda välfärden. En konservativ och reaktionär del som idag representeras av den svenska bombhöger som finns i delar av samtliga borgerliga partier.

När beskrivningen av den socialdemokratiska partiledaren är så positiv med några små undantag från Ella Bohlin inser man att en förskjutning skett inom svensk politik. Socialdemokratin börjar steg för steg att överge också retoriken om allmän välfärd, den nyliberala tidsandan har tidigare förskjutit praktiken i borgerlig riktning, nu är rättning höger snart fullt genomförd.

Den bombhöger som beskyllt socialdemokratin för statssocialism tidigare kommer inte att vara nöjd. I deras värld är nattväktarstaten målet och demokrati en massornas diktatur.

Förhoppningsvis är inte heller de nöjda som inser alltför sent att socialdemokrati endast är kapitalets ekonomiska diktatur med ett socialt ansikte. Eller som Marcus Wallenberg sade på sin tid - Socialdemokratin är bra för Sverige.

Bilförsäljare Persson

Det är som ett ödets ironi att mannen som under sina tio år som statsminister skickligt lotsade "sitt" socialdemokratiska parti allt längre åt höger nu sitter som den sämsta försäljare och lobbyist åt den som betalar mest, i det här fallet bilindustrin.

Det säger mer om tillståndet i landet och inom det socialdemokratiska partiet att Göran Persson omedelbart efter avslutad statsministerkarriär blir högt betald lobbyist än om själva karriäristen Persson.

Social och demokrat. Det är Perssons egna ord om sig själv. Inte Socialdemokrat i den klassiska betydelsen att idepolitiskt bekämpa lobbyism som odemokratisk metod. Att den som har mest pengar kan köpa sig mest inflytande.

Socialdemokratin fick den ledare de förtjänade. Högervridningen och nyliberala influenser med marknadsanpassning och EU-anpassning förändrade det politiska landskapet och bäddade för Alliansen.

I dag sitter Göran Persson, godsägare och lobbyist, lika pompös och dryg som vanligt i sitt marknadsstånd och säljer ut de sista resterna av sin heder åt den som betalar mest. Som den sämsta bilskojare!

Den reaktionära amerikanska självbilden

För att förstå den självbild som kommer till uttryck i den myt som Bush så ofta hänvisar till, myten om "the founding fathers" och deras betydelse för demokrati och frihet, så måste man inse att denna myt hänvisar till konflikten med 1770-talets England.

När Bush talar om att USA har ett speciellt uppdrag att sprida demokrati och att han personligen känner att han har ett närmast gudomligt uppdrag, så måste denna nationella myt tas med för att förstå varför denna retorik som i andra länder mest är löjeväckande får ett gensvar och varför det finns en sådan uppenbar nationell inskränkthet.

I en artikel av Thomas Klau, översatt från tyska, i whatchingamerica.com belyses dessa frågor. Det är utifrån en närmast liberal ståndpunkt men ändå intressant.

Det står bl a :

"In America, the collective image of foreign countries is a mythical one, preserved as if in formaldehyde, handed down from the time of the founding fathers with the Kingdom of England circa 1776 unconsciously serving as the main point of reference.

This allows the United States to persist in describing itself as the freest country on earth, although by nearly every objective criterion, most European nations are more liberal and free than the United States. One only has to recall the repressive American culture of prohibition and punishment."

Den självbild som Bush gör sig talesman för är bilden av ett USA som frihetens hemort på jorden för alla de som förföljs för sina åsikter. Denna bild kanske stämde på 1770-talet men insatt i ett modernt sammanhang är det bilden av ett land som har fastnat i en kolonial tidsepok i sin retorik och inte vill ta sig därifrån, eller rättare sagt förvägrar sina medborgare att uppdatera sig genom den massiva nationalistiska dimma som nationen ständigt bäddas in i.

SvD oberoende Neokonservativ?

När de politiska argumenten i miljödebatten saknas kan man alltid hetsa mot och försöka förlöjliga de människor som på ett allvarligt sätt försöker få också miljöproblemen upp på en politisk agenda.

De flesta inser att utsläppsnivåer som bara ökar i längden är negativa för människans hälsa och i förlängningen för allt liv på planeten. Oavsett naturliga variationer i jordens temperatur. Dessa försök att påpeka miljöfrågans vikt är inte begränsade till politisk vänster utan delas av många med borgerlig grundsyn.

Per Gudmundson skriver i SvD om den världsomfattande klimatgala som skall uppmärksamma miljöhoten. En gala som naturligtvis inte är något annat än ett jippo, och som används av politiker som vill profilera sig inför framtiden.

Man kan konstatera att dessa galor som tidigare omfattat frågor om svält och fattigdom inte har haft någon större inverkan på de fenomen de velat förändra, och att de varit ett forum som imageförhöjare för enskilda musiker mer än någonting annat och att TV-bolagen höjt sina tittarsiffror med hjälp av galorna.

Men utifrån detta raljerar Gudmundson mot hela den miljömedvetenhet och miljöoro som har en reell grund, hur stor kan man diskutera, men den kan inte förnekas av en seriös debattör oavsett politisk korrekthet eller inte.

Men Gudmundson är i grunden också ute efter något annat.

Som vanligt är det den politiska vänstern, och i Gudmundsons värld omfattar den de flesta utanför bombhögern, som är målet.

Gudmundson kommer med följande rötmånadspåståenden:

"Klimatfrågan är vänsterns svar på kriget mot terrorismen. Precis som republikanen George W Bush inför invasionen av Afghanistan samlade den största militära koalitionen någonsin med hjälp av sitt ädla syfte kan demokraten Al Gore idag med praktiskt taget hela världen bakom sig stämma upp till global allsång till förmån för vädrets makter."

"Jag har ingen aning om hur tittarsiffrorna såg ut vid flygoffensiven mot talibanerna, men den här gången förväntar sig arrangörerna att tv-sändningarna ska nå en publik på två miljarder människor."

"Under några år framöver kommer det att vara omöjligt för en politiker att bli tagen på allvar om vederbörande inte har rätt åsikt i klimatfrågan. Senare kan man förstås ändra sig – kanske när klimatpolitikerna börjar kräva intervention i någon skurkstat långt bort såsom Kina – men just nu måste man vara för."

Att Gudmundson tillhör de som ser Bush "krig mot Terrorismen" och hans definition av skurkstater som högst relevanta är inte att tveka på, och han vill säkert utvidga listan. Det intressanta med talibanerna är deras förändrade status från frihetshjältar till det mörkaste onda, den metamorfosen måste till och med Gudmundsons logik svaja inför.

Den amerikanska hemmaopinionen börjar svika Bush aggressiva utrikespolitik i och med att så många av "pojkarna" kommer hem i liksäckar samtidigt som terroristhoten i grunden inte har minskat. Även miljöfrågan har Bush tvingats ta till sig, även om det har varit under galgen, men Gudmundson kanske tycker att Bush börjar bli vek.

Enligt Gudmundson kommer framtiden att utvisa att den hårda linjen är den bästa : "när klimatpolitikerna börjar kräva intervention i någon skurkstat långt bort såsom Kina – men just nu måste man vara för."

Är SvD oberoende Neokonservativ, oberoende Neocon eller är kanske det svenska bombhöger det som bäst betecknar tidningens politiska inriktning?

Hand i hand med näsa för affärer

Borelius och Barnevik, båda med skamfilade rykten, bistår hjälporganisationen Hand in Hand i Indien.

Behovet att få en bättre image är ofta stort i de kretsar de båda rör sig i, girighet och utnyttjande brukar vara ett signum liksom behovet att ingå i ett sammanhang där välgörenhet skall avlasta det eventuellt dåliga samvetet.

Vad är då bättre än ett projekt där entreprenörskap är grundtanken, och dessutom i ett land med denna miljardhövdade befolkning och dess potential för utveckling och kommande affärer och vinster!

Båda har visat förmåga att ingå i sammanhang där ord som affärer, i dubbel bemärkelse, och stora pengar varit viktiga ingredienser. Men inte där moral och sunda finanser ingått.

Nu skall naturligtvis ingen skugga falla över hjälporganisationen Hand i Hand för att vissa behöver en solsemester och en imageförbättring.

Snömos och tydlighet

Det är med tilltagande förvåning jag ser hur den socialdemokratiska ledningen med snömos-drottningen Mona Sahlin devalverar språket och kommer med i princip inget alternativ till borgerlighetens utförsäljning av välfärdsstaten annat än plattityder.

Katrine Kielos (s) är en debattör som har förmågan att avslöja och tränga undan den språkliga dimma som fördummar och fördunklar sammanhangen. Heder åt henne!

Timbrohögern

En skola för framtiden skall också kunna förmedla viktiga frågor och tankar om demokrati och hållbar utveckling. Det tycker inte Per Gudmundson ledarskribent på SvD.

Den utbildning av skolledare och lärare som Den Globala Skolan driver finansierad av Sida under ledning av Internationella Programkontoret och tidigare Myndigheten för skolutveckling, utbildar globala pedagoger.

Utbildningens mål är bl a :

"att de lärande ska utveckla ett kunskapsbaserat förhållningssätt till viktiga etiska frågor rörande förhållandet mellan människor och människors förhållande till naturen. Utifrån kunskapen ska de både kunna delta i demokratiska processer och göra medvetna val. Därmed kan de medverka till att en hållbar utveckling blir verklighet."

Arbetet skall kännetecknas av:

"mänskliga rättigheter som perpektiv....ekologiska, som ekonomiska och sociala aspekter i lärandet....verklighetsbaserade och demokratiska arbetssätt".

Gudmundson ondgör sig över detta vänsterperpektiv och angriper utbildningen med hänvisning till den "objektiva" rapport Timbro presenterat i ämnet. "Rapporten" är ett generalangrepp på en publikation som Den Globala Skolan använder som debattmaterial. Utifrån detta dömer Timbro och Gudmundson ut hela verksamheten. Ett synnerligen tendensiöst sätt att argumentera.

SvD och den politiska högern attackerar begrepp som jämlikhet, rättviseperpektiv och rättvis handel. De attackerar försöken att debattera frågorna också i en utbildning. Varför? Därför att de inte själva har någon agenda för dessa frågor förutom den ständiga hänvisningen till frihandel och marknadsliberalism som lösning på alla problem.

Allt som det minsta kan andas kritik eller analys av dessa problem är besvärande för högerblocket. Det reaktionära anslaget i artikeln diskvalificerar den i en allvarligt syftande debatt.

Gudmundson: ", en tredje påstår att jämställdhet är vägen till ekonomiskt välstånd snarare än tvärtom." Kan borgerlig reaktionär politik uttryckas klarare!

En upplevelse av Norell

Terrorforskaren Magnus Norell vid Totalförsvarets forskningsinstitut, en av "experterna" som ofta visat sig ha en politisk agenda med sina utspel, att fördöma den muslimska världen eftersom det inte är så: ".. att om väst bara ändrar sin politik, så kommer dessa dåd att upphöra" , det är snarare så att den muslimska världen bara väntar på att få angripa väst.

Norell menar att det inte i första hand är Västvärldens politik som är orsak till radikalt muslimskt motstånd. Det är radikala som väljer att ta till dessa förkastliga metoder trots att t ex förhandlingar i fallet med Palestina visat sig vara effektivare.

Det vore intressant att veta hur Norell ser på Israels och USA:s roll i sammanhanget. Att ständigt tvingas längre och längre in en situation av apartheidliknande och rasistiska förhållanden i ett krympande territorium, är alltså inte orsak till det radikala motståndet.

Man häpnar över denna "terroristforskares" formuleringar. De radikala muslimerna har : "fått gehör för en del av sina frågor i en större krets än enbart de egna leden. Främst gäller detta, som tidigare påpekats, upplevda orättvisor och övergrepp från väst gentemot de egna muslimska länderna."

Om det bara skulle gälla en upplevelse av orättvisor och övergrepp så borde väl en välmenande upplysning om att det endast gäller spridandet av demokrati och frihet få slut på dessa villfarelser. Eller antipsykotisk medicinering, eftersom det är upplevelse av världen som inte är sann enligt Norell.

Magnus Norell är en charlatan med politisk agenda. Som politisk megafon är han effektiv, som "expert" klart underkänd.

SvD skapar myter

SvD skriver att de vill avliva myter om terrorism och islam. Men de missar målet och skapar nya. Något som inte gynnar någon som vill bekämpa verklig terrorism.

De menar att det faktum att de avslöjade islamistiska terroristerna har varit välutbildade är bevis för att fattigdom och förtryck inte är huvudorsak till terrorism.

Det är snarare så att det är regel att de fattiga i de länder som under lång tid varit brickor i koloniala krig och nykoloniala äventyr, som i många muslimska länder, har fullt upp med att överleva, och att det är de intellektuella och välutbildade som har chansen att förverkliga sina politiska projekt vare sig det är terrorism eller inte. I grunden är det just det som SvD påstår inte är orsak, som är problemets kärna. Att en allmän demokratisk utveckling inte tillåtits få fotfäste.

SvD menar också att "kriget mot terrorismen" är verkningsfullt.

Kortsiktigt kan det verka så. Att enskilda terroristceller avslöjas. Att tryggheten verkar öka. Men genom att inrikta sig på att bekämpa de extremistiska islamisterna utan att se sambandet med att framförallt västvärlden använder den muslimska världen för egen maktutövning så kommer rekryteringsbasen att finnas kvar.

Men framförallt menar SvD att islam har med terrorism att göra. Som om islam i sig är bärare av terrorism. Eftersom alla gripna varit starkt troende muslimer. Men även att så många muslimer enligt en opinionundersökning är positiva till våldsamt motstånd.

Det är ett faktum att västvärlden uppmuntrat, bidragit ekonomiskt till och använt islamistiska extremister som bin-Laden för sina syften, och med detta skapat en del av den extremism de nu tar avstånd från. Alla religioner kan användas i fundamentalistiska religiösa syften. Islam är inte unikt på detta sätt. Att islamistisk extremism är framgångsrik beror på att den är parad med politik. Det är den politiska kraften, att den riktar sin udd mot något som har hindrat självbestämmande och utveckling som är framgångsreceptet.

SvD skapar myter om islam som inte gagnar bekämpandet av terrorism. Att skriva att det finns: " ett enormt problem någonstans inne i islam." , betyder att man inte förstår att det också finns ett enormt problem inne i den kristna läran. Allt kan tolkas som fan läser bibeln.

Varför denna tystnad?

Det är märkligt tyst bland ledarsidor i den borgerliga tidningsvärlden. Trots den 4:e juli, USA:s nationaldag. Det är svårt att upptäcka någon som tar upp temat USA en dag som denna. Med något undantag.

Genom åren har denna dag regelmässigt varit en devot hyllning till det USA som för borgerligheten varit symbolen för frihet.

Har viljan att hylla svalnat när det så uppenbart sitter en administration i landet som sätter sig över folkrätten, har motarbetat internationella avtal, minskat den personliga friheten för sitt eget folk, orsakat oändligt mycket död och lidande till ofattbara kostnader men ändå misslyckats i sin föresats som världspolis och hårdnackat fortsätter på den inslagna linjen trots massiva protester både från världen och hemmafronten?

Det är värt att notera att den linje Bush företräder är samma politik som varit mer regel än undantag under den moderna USA-historien, interventioner i länder i USA:s intresseområden i världen, tillsättandet av regimer som är USA-vänliga och krossandet av regimer i sitt eget intresse. Om än i något mer brutal form och med religiösa förtecken i fallet Bush.

Om det forna Sovjetunionen var en blind fläck i den vänsterrörelse som fanns då, var och är USA högerns blinda fläck politiskt.

När klyftorna inom landet ökar med det marknadsanpassade socialförsäkringssystemet, när en elit skor sig på det krig som pågår och som kostar hundratals miljarder dollar och så många liv, är det kanske inte lika inspirerande att hylla USA öppet just idag.

Men borde inte ändå ni som regelmässigt försvarat USA stå upp som en man och utbrista: det är trots allt detta som är frihet! Att frihetens hemort på jorden sprider demokratin och marknadsliberalismen över hela världen! Inga kostnader kan vara för stora!

Varför är ni så tysta?

Nu är det naturligtvis så att "frihetens ideer" sprids ändå, t o m en dag i förväg i tidningen Folkets nätupplaga, där Cristian Sandström från en "frihetlig tankesmedja" förklarar sammanhangen för oss.

Ideologihandbokens resultat

Att den kultur och bildning som inte är "bärkraftig" enligt Timbro-handboken hellre får självdö har en av Alliansens första åtgärder vid makten nu visat.

Att ta bort den fria entrén till statliga museer har inneburit ett tapp på 39% i snitt av besökare. I ett fall 83%.

Ur ett demokratiskt perspektiv är det mycket allvarligt då bildning är förutsättningen för att kunna förstå sin historia och nutid samt att utifrån detta påverka sin verklighet. Även om man är fattig.

Att Alliansen är styrd av en marknadsfundamentalistisk grundsyn gör att det är huvudsaken att marknadskrafterna får råda, då det enligt handboken endast är då människan blir fri och lycklig. Och lite spill får man räkna med i kampen för frihet, som till exempel bildning.

House of Thieves

Cheney och "Scooter"Libby


Den amerikanska presidentadministration som kom till makten genom att stjäla till sig den genom valfusk, som anföll Irak på argument som var genomfalska, fortsätter nu på samma sätt genom att försöka undvika att spåren i Libby-affären leder ända vägen upp till Bush och Cheney.

Bush benådar Libby, som inte behöver sitta en dag av de 2,5 år han blev dömd till, men böter på 250 000 dollar kvarstår men skall inte vara några problem eftersom den neokonservativa lobby som till och med anklagat Bush för feghet om han inte skulle benåda den "kanariefågel" som kunde kvittra, kommer att ställa upp med dessa kaffepengar i sammanhanget.

Bush och hans gäng bevisar med sitt handlande att de tror sig stå över den amerikanska lagen, om inte återstår för oppositionen att bevisa motsatsen, kraven på "impeachment" av Bush växer.

De som fått betala det högsta priset är det irakiska folket, något som inte verkar vara huvudnyheter i USA-media.

Den "frihetsälskande" borgerligheten

Den borgerliga regeringsalliansens taktik när testballonger med förslag till nya försämringar skall redovisas, är att de mindre partierna med behov av att profilera sig ofta får sticka ut hakan, medan Moderaterna då framstår som det statsbärande partiet.

Centerpartisterna Gustav Andersson och Magnus Andersson presenterar ytterligare ett förslag i raden som skall omdana Sverige till ett av nyliberalism lysande exempel i världen.

Ett enhetligt grundtrygghetssystem skall ersätta dagens sjukförsäkring och a-kassa. Författarna till inlägget menar att det råder ett:

"statligt förmyndarskap där medborgaren inte tilltros förmåga att själv hantera sin ekonomi över livscykeln."

Men dessa frihetens försvarare skall ändra på detta:

"Sverige förbereder sig nu inför en reform av socialförsäkringarna. Det ger en utmärkt möjlighet att radikalt öka frihetsgraderna för de enskilda"
"För en frihetsälskande borgerlig regering borde de ideologiska skälen väga tungt när socialförsäkringarna ska reformeras."

Enligt författarna förstår vi andra inte vitsen med att öka otryggheten, men ungdomar vill ha mer otrygghet och otrygga anställningar, eller?

"Försvararna av den traditionella välfärdspolitiken saknar förståelse för den individualism och önskan om flexibilitet som blir starkare för varje generation som kommer ut på arbetsmarknaden."

Och dessutom är vi lata fuskare.

"Incitamenten till arbete är svåra att upprätthålla vid en inkomstförsäkring med höga ersättningsnivåer."

Därför bör grundtrygghetssystemet eftersom vi är lata fuskare:

"ligga på en nivå som säkerställer en grundläggande levnadsstandard men samtidigt är så låg att det lönar sig att ta ett arbete."

Dessutom vill de under en övergångsperiod skapa något de kallar välfärdskonto där arbetsgivaren betalar in pengar ( motsvarande arbetsgivaravgifter) som kan användas vid sjukdom eller arbetslöshet. Det är bra menar de eftersom:

"Det skapar dessutom hundraprocentiga incitament att minimera perioder av arbetslöshet eller sjukskrivning."

Dagens system bygger på principen att alla solidariskt betalar in premien för att de som har oturen att drabbas av sjukdom eller arbetslöshet skall få ersättning. Endast en mindre del behöver täckas av speciella avtalsförsäkringar eller privata försäkringar.

Om man drabbas av en allvarlig och långvarig sjukdom även tidigt i livet kommer den premieinbetalande friska/arbetande delen att bära de stora kostnaderna. Något som ofta är omöjligt utan solidariska lösningar och om alla skulle sköta sitt försäkringsskydd individuellt.

En annan viktig aspekt är försäkringsbolagens ovilja att redan idag försäkra människor som visat tecken på någon sjukdom som skulle kosta bolaget pengar. Om så till mycket höga premier.

Författarnas förslag innebär att tumskruvarna dras åt ytterligare ett varv på dom som blir sjuka eller arbetslösa. Om man skall kunna överleva måste man också ha privat försäkring förutom den summa som grundbeloppet ger. Under en övergångsperiod skall man kunna använda sina egna inbetalade pengar för sitt uppehälle, därför incitamentet att arbeta. Men sedan skall allt utöver den låga "medborgarlönen" ordnas individuellt.

När den borgerliga ordslistan fylls på med ord som : frihetsgrader, flexibilitet, individualism, incitament och också innehåller mantrat det skall löna sig att ta ett arbete, vet man redan innan man läst färdigt vart det lutar.

Stopp, säger någon vän av ordning. Avvisa inte förslaget som kanske skulle ge grundtrygghet åt alla, även studenter. Men vis av erfarenheten av de tidigare förslag Alliansen presenterat är arbetslinjen kombinerat med detta förslag med privatisering av trygghetssystemet en mix som kommer att ge en hårdare arbetsmarknad och ett samhälle utan solidaritet.

Att privatisera det som skall garantera "välfärd" vid sjukdom är vansinnigt. Om många har haft ett helvete med försäkringsöverläkares maktfullkomlighet redan idag så kommer kampen mot försäkringsbolag som vill smita undan ansvar att bli än värre.

Den "frihet" som skall ersätta solidariska lösningar kommer att försvåra för de svagaste, de friska och starka med ordnad trygg ekonomi vinner åtminstone kortsiktigt. Samhället som helhet försvagas och delas upp alltmer efter ekonomisk förmåga och hur frisk man är. Nyliberala förespråkare uppmuntrar skillnaderna p g a deras "dynamiska effekter". Men vill vi verkligen ha ökade klyftor? Och denna typ av "frihet".

Folkpartiet verkar inte gilla förslaget, men nu är försöksballongen släppt och modifierade förslag om försämringar i systemet är att vänta.

Ett inlägg i frågan så gott som något presenteras här!

Depression och ungdomar

Vissa artiklar i ämnet depression skulle inte ha publicerats. De uttalanden som presenteras av den medicinskt sakkunniga har i bästa fall ryckts ur sitt sammanhang eller i sämsta fall, medvetet tagits med för att förvirra och fördunkla orsakssammanhang.

Varför har depressionerna ökat sedan 1980-talet? Varför är ungdomar mer deprimerade idag? Varför skrivs det ut 98% mer antidepp till ungdomar mellan 15 0ch 19 år idag än år 2000?

Enligt artikeln i DN och SvD med ursprung TT får vi veta av Anne-Liis von Knorring, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala att ökningen uppkommit därför att:

"Medicinering med antidepressiva läkemedel är en effektiv behandlingsmetod. Därför är det en förväntad ökning".

Varför fler kvinnor än män drabbas: "En förklaring är den ökade hormonnivån hos kvinnor efter puberteten".

Vill man presentera en artikel som skulle ha svårt att platsa ens i en publikation betald av ett läkemedelsbolag har man lyckats. Enbart rent biologiska orsaker och att medicinerna är effektiva.

Den egentliga orsaken till ungdomars sämre psykiska hälsa står att finna i en ökad otrygghet. Det är inte så att ungdomar blivit klenare. Sedan 1980 har andelen unga som enligt egen utsago upplever ångest, oro och ängslan tredubblats. Det är sant att orsakerna till att må dåligt kan vara väldigt olika. Men de senaste årens ökning av den psykiska ohälsan bland unga har också gått hand i hand med hög ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist, nedskärningar och sparpaket.

I stället för att vara en resurs har unga blivit en belastning.

Stress är vad många unga utsätts för. De hittar inte meningen med livet och känner sig vilsna. De hittar ingen plats i samhället och känner inget framtidshopp. I stället för en trygg framtid presenteras orealistiska bilder av kroppsideal, konsumtionssamhällets krav att konsumera för att bli lycklig och dina individuella val har blivit allt viktigare för att "bli någon" och "lyckas" i livet . När verklighet och bilderna som presenteras i media krockar uppstår en kris.

Speciellt för unga flickor är verklighet och ideal i stark kontrast. Den massmediala pressen att vara sexig, smal, attraktiv och samtidigt klara alla andra krav kan knäcka den starkaste.

Samtidigt är chansen att få träffa en kurator, skolsköterska, skolpsykolog eller skolläkare i gymnasieskolornas korridorer allt mindre.

När samhället blir hårdare och resurserna för vård bli mindre satsas på enkla lösningar som antidepp-medicinering. Samhället anpassas för effektivitet och vinstmaximering och människan får ta smällen.

När en halv miljon miljon människor tvingas ta till psykofarmaka för att uthärda sin vardag – är problemet då verkligen deras serotoninhalt eller är det något helt annat?

Maktsymboler

De symboler för verklig eller inbillad makt som oftast män i den mansdominerade kultur vi lever i skaffar, är i den absoluta makteliten inte alltid så synliga. När de blir alltför uppenbara avvisas de ofta som vulgära och ett tecken på dåligt omdöme och smak.

I en kultur som länge har haft begrepp som solidaritet, jämlikhet och social rättvisa som uttryck för en efterstävansvärd norm har mer subtila uttryck för social och ekonomisk upphöjdhet fått visa status. Valet av kulturell finess, valet av fritidssysselsättning, umgängeskrets och bilmärke o s v.

I ett historiskt perpektiv har behovet av att visa social hög status i ett klassamhälle varit stor. Stormäns gravhögar är ett exempel. Ett besök på en kyrkogård i en svensk stad med några hundra år på nacken ger också utmärkta exempel.

De falliska monoliter som eregerar mot skyn för att markera var en av samhällets stöttepelare ligger begravd är slående kontraster mot fattiggravarnas enkla träkors. Grosshandlaren, majoren, direktören eller disponenten har ofta också ett kraftigt järnstaket runt familjegraven för att också i döden vara avskild från de vanliga "dödliga".

Den demokratiska utvecklingen visar sig med tydlighet från förra seklets mitt. Att markera sin status försvinner och att båda makarna markeras med lika stora bokstäver börjar.

Att ta den demokratiska utvecklingen för given är att underskatta de krafter som arbetat mot allmän rösträtt, kvinnors deltagande i samhället, arbetsplatsers demokratisering och sexuell frigörelse för att nämna några exempel.

Den politiska högern har genom hela den moderna historien varit en konservativ och ibland reaktionär kraft. Det finns idag strömningar som aktivt arbetar för mer "frihet" och att "befria Sverige från de kollektiva lösningarna". De vill m a o avskaffa demokratin och låta överklassen vara överklass utan hämningar. De hyllar monarki, ägande, sociala klyftor och hatar jämlikhet.

De reaktionära krafterna idag försöker hitta allianser för att föra ut delar av sitt budskap. De borgerliga tankesmedjorna är ett forum där dessa ideer planteras.

Om framtidens kyrkogårdsbesökare skall slippa eregerade maktsymboler som tecken på ett orättvist 2000-tal så behövs ett nytt demokratiskt uppvaknande.

Att förlita sig på en socialdemokrati där tidsandan möjliggjort att "ordförande" Göran Persson så tydligt längtar tillbaka till en miljö med "herrgårdar och tjänstefolk" och där grannarna är direktörer med mångmiljonbonusar och slott är en allvarlig uppmaning till vaksamhet om jämlikhet inte skall bli en historisk parantes.