Ett ljus i religionsfrågan

Det är en glädje att läsa P C Jersilds sansade inlägg om religionens plats i det moderna samhället.

När religiöst infekterade politiska åsikter presenteras av Bush, Påven, Ekman, Skytte eller någon islamistisk extremist inser man att religionen skall separeras helt från stat och politik och reduceras till en personlig övertygelse.

Att den skall respekteras såsom man förväntar sig att andra livsåskådningar i sin tur skall respekteras av de religiösa.

Jersild: "De religiösa kräver respekt för sin tro. Så länge man inte hotar människor, blandar ihop religion och politik eller hindrar viktiga humanitära insatser är det ett rimligt krav. Men kunde man inte kräva samma respekt tillbaka? Eller måste en sekulär rörelse som Humanisterna komma tassande med mössan i hand och viskande be om ordet för att respekteras?"

Men det kanske är att hoppas för mycket. De aktiva religiösas mission är att innesluta så många som möjligt i sin syn på världen. För att därefter ta avstånd från och utesluta andra livsåskådningar.

Allas lika rätt och samma människovärde kommer här ofta i konflikt med den religiösa tron på att ha rätt med gudomlig välsignelse.

Egenintresse

När man så tydligt ser att Alliansens mål är att skrota det system som har varit ett framgångsrecept för kapital och den svenska "välfärden", och vet att de idag helt styrs av den s k Timbrohögerns ideologi, vars mål är den råa kapitalismen utan "mänskligt ansikte", blir man inte förvånad över de ständiga attackerna på välfärdssystemet.

Den ideologiska förberedelsen för systemskiftet har varit massiv. Socialdemokratin förvandlades under dessa decennier till ett parti som anammat stora delar av det ideologiska godset. Kanslihushögern inom sossarna förberedde det ekonomiska skiftet.

Amsagorna om dynamiska effekter, marknadens självreglerande förmåga och behovet av att skapa större klyftor för att människor skall arbeta bättre är just myter, det enda dynamiska i detta är hur fort rikedomarna omfördelas.

Den borgerliga regeringsalliansen har trots den arbetarvänliga retoriken ständigt attackerat fackföreningen, hyresgästföreningen och allt som för borgerligheten förknippas med kollektiva lösningar, det har talats om det osunda egenintresset, det som under lång tid byggts upp underifrån för att försvara t ex arbetare och hyresgäster mot ocker, utsugning och omänskliga förhållanden.

För första gången på länge har Sverige en regering som har föresatt sig att föra en ren klasspolitik. I borgarklassens intresse. Att ersätta tanken på solidaritet med egoism och ökade klyftor.

Förutsättningen för Timbrohögerns samhälle är de stora klyftorna, för att några skall leva i extremt överflöd måste några betala för kalset med sin låga standard.

Attackerna mot arbetslösa, sjukskrivna och de stora skattesänkningarna för de förmögna visar detta. De planerade utförsäljningarna av statliga företag och privatiseringarna inom sjukvården är andra exempel. Att genom marknadslösningarna prioritera vinst framför solidariska lösningar.

Och nu förslaget om marknadshyror. Inte det första brutna vallöftet. Men kanske det förslag som kommer att få de största konsekvenserna. Den reglerade bostadsmarknaden kom till just för att skydda mot ocker, obefintligt underhåll och att garantera att alla kunde få en dräglig bostad.

En än större segregation av bostadsmarknaden kommer att bli följden av marknadshyror. Vilka kommer att ha råd att bo kvar i "attraktiva lägen" om hyran höjs med 30% i genomsnitt? Och med inriktningen att "bidragssamhället" skall avvecklas så kommer inget bostadsbidrag att kompensera en höjning. Kvar blir de förmögna.

I ytterområdenas miljonprogram får samhällets olycksbarn och alla med normala inkomster hållas väl avskilda från eliternas "shielded communities". Unga utan förankring på arbetsmarknaden blir utestängda. Det sociala ursprunget kommer mer än idag att synas i boendet.

Är det inte snart dags att bjuda denna mörkblå samling lite motstånd? Socialdemokratin har fortfarande problem med orienteringen efter ordförande Perssons snöpliga sorti när han sålde sig som den sämsta hora till den bäst betalande reklambyrån och drömde sig bort i herrgårdens famn, och med en förnyande högersosse som Sahlin som tillhört den Perssonska inre kretsen i åratal finns inget annat än ord att vänta.

Det riktigt uppseendeväckande i den "röda" ringhörnans agerande under avregleringens första år är Vänsterpartiets medverkan, vilket kanske säger något om deras lillebrorsmentalitet gentemot socialdemokratin.

Motståndet måste börja underifrån, som alltid för att de politiska och ekonomiska eliterna skall förstå allvaret. Högervågen som pågått i tre decennier och började med den socialdemokratiska kanslihushögern måste få ett slut! Innan Alliansen säljer ut allt! Och innan socialdemokratin bestämmer sig för en ytterligare period med marknadsliberala inslag och att gå längre högerut i sitt röstfiske.

Kåranda och övervåld

Kårandan som råder både inom poliskåren och bland de ordningsvakter som alltför ofta blir anmälda för övervåld, men som sällan blir fällda på grund av brist på bevis och att sanningen ofta får stryka på foten när kollegor skall skyddas, är ett känt faktum som inte ofta påtalas eller kritiseras av myndighetspersoner.

Det får Hanne Kjöller, DN, att hylla Justitiekansler Göran Lambertz för hans orädda försvar för de misshandlade och hans attack mot den kåranda som gör att förtroendet för polisen är lägre än den behöver vara.

Det är inte ofta man kan hålla med den ettriga högervridna Kjöller, men i detta fall har hon rätt. En av hennes anledningar är att få ge före detta Justitieminister Thomas Bodström (s) på nöten, men detta förändrar inte faktum.

Kårandan har ibland fått till följd att oskyldiga personer fängslats och gör det definitivt mycket svårare att komma åt korrupta poliser inblandade i den verksamhet de skall stävja.

Den irakiska flyktingkatastrofen

Den USA-ledda invasionen, ockupation och det förödande av Irak som borde vara allmänt bekant vid det här laget har medfört en flyktingsituation där ca 2 miljoner Irakier flytt sitt land och ca 1,9 miljoner är internflyktingar.

De flesta har flytt till omkringliggande länder som Syrien och Jordanien, som bekostar flyktingarnas uppehälle själva, men inte har beredskap för hysa dessa mängder av flyktingar för en längre tid.

Några procent har sökt sig till Europa och Sverige har tagit emot flertalet inom EU, enbart under 2006 över 9000st.

Man tycker att den som är ansvarig för den humanitära krisen skulle vara en stor flyktingmottagare. Men icke. USA har länge förnekat att det skulle finnas en flyktingkatastrof. Mellan 2003 0ch våren 2007 har endast 466 irakier fått komma till USA.

I slutet av 2006 meddelade den berörda myndigheten i USA att de skulle kunna ta emot 7000 under 2007. Men detta har ännu inte genomförts och processen har avstannat i debatten om vilken myndighet som är ansvarig. Tydligen har 68 av dessa 7000 kommit in.

Bra tänker vän av ordning. Äntligen tar den skyldige ansvar. Men, det finns ett stort men. Dessa "flyktingar" kommer att bestå av de samarbetsmän som arbetat direkt åt USA, "resettlement of thousands of Iraqis who work for the United States in Iraq and are still there, but face increased threat because of their cooperation with the coalition."

Under Vietnamkrigets sista dagar flydde tusentals korrumperade affärsmän, militärer, lägervakter, torterare och allsköns quislingar med hjälp av den flyende amerikanska militären.

Det är denna typ av människor som förtjänar att få ett "nytt liv". Resten får FN och de stater som frivilligt hyser flyktingar ordna.

U.S. Undersecretary of State Paula Dobriansky uttrycker USA;s hållning på följande sätt : "The United States and the international community can best help displaced Iraqis by quelling the violence in Iraq ,"

Imperialismen i sin prydno!

Att denna retorik går hem i USA där fortfarande 41% tror att Saddam Hussein låg bakom 9/11 och att det hittades massförstörelsevapen är mindre konstigt, men att den övriga världen låter denna upprörande cynism och spel med människoliv pågå är en skam!

Varför denna otacksamhet?

När GW Bush inledde sitt messianska korståg mot mörkrets krafter med att invadera Irak var det med ett uppdrag från Gud. De förtryckta skulle brista ut i jubelsång när befriarna kom.

Vissa kanske hade dessa förhoppningar men de grusades snabbt när landet förvandlades till en rykande sophög och barnen började dö.

I Colombia pumpas miljarder dollar in för att bekämpa gerillan som inte vill se sina naturrikedomar, oljan, i händerna på utländska, amerikanska företag.

Överallt denna otacksamhet. De enda som från sitt hjärta framför en tacksamhet för Bush-doktrinens genomförande är de som investerat miljoner i projektet, oljeindustrin och det militärindustriella komplexet. De brister ut i jubelsång så fort resultatsiffrorna presenteras.

Kultur i marknadsanpassningens tid

Människan är en kulturell varelse. Överallt i alla tider har människan skapat.

Samtidigt som kulturen är universell så är den ett uttryck för den specifika plats man har i tillvaron. Därför är kulturen diversifierad i utryck och behöver så vara och kan inte stöpas i sin form efter en speciell mall utan att bli förstelnad.

Att ge kulturen utrymme brukar vara politikers valspråk. Men hur ge utrymme när ropen om bärkraft, effektivitet och lönsamhet ekar i debatten så att det skär sig mot behoven av eftertanke, vila och paus utan någon kostnadsmedvetenhet som jagar.

Kultur är inte och kan inte vara en vara vilken som helst även om den i vissa sammanhang behandlas så. Som en investering som skall förränta sig.

DN skriver: "Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth presenterar direktiven till den nya kulturutredningen: Regeringen bjuder in samtliga partier för att komma överens om hur kulturlivet i Sverige ska förändras. "

Är kulturministern trovärdig i sin ambition att värna kulturen? Regeringen började sin verksamhet med att avveckla gratisbesöken på museer och drog nyligen in stödet för En Bok För Alla, en tydlig politisk gest mot ett förlag vars inriktning varit läsfrämjande verksamhet i samverkan med föreningsliv och fackliga organisationer och som gett ut 16 vuxen och 30 barn och ungdomsböcker per år sedan 1976.

Det är inriktningen på förändring, som i sig inte behöver vara negativt men i detta fall oroar, som inte talar för kulturministerns kulturella ambitioner.

Kulturministern skriver: "Kulturpolitiken har allt för länge och i alltför hög grad fått präglas av 1970-talets syn på behoven." "Att se ansvaret för kulturen som en angelägenhet enbart för den offentliga sektorn för dock med sig risker." "Gränserna mellan kulturliv och näringsliv flyttas och många konstnärer agerar i dag som entreprenörer på ett sätt som hade varit otänkbart för bara något decennium sedan." Om kulturpolitikens mål: "Problemet har dock snarare varit att målen varit oförändrade under mer än tre decennier, vilket tycks ha skapat bilden av att också politiken skulle vara oförändrad."

Den borgerliga kulturpolitiken skall alltså anpassas till en ny tid och komma bort från den av vänsterismen befläckade tidsandan. Bort med arbetsplatsinriktning och kulturella ambitioner för alla. Fram för näringslivsinflytande, entreprenörskap och vinstintressen.

Blir man förvånad? Nej. Att borgerlig kulturpolitik skulle skilja sig från övrig politik är inte att vänta. Att det skulle bli enighet i frågan är däremot inte troligt.

Den kultur som bekostas av statliga pengar bör inte få minskade anslag och framförallt skall denna kultur vara en motvikt till den kommersiella kulturen som har ett så stort övertag i tid och utrymme. Att marknadsanpassa eller släppa in mer kommersiella aktörer på detta område leder ofelbart till att de svaga aktörerna på kultur"marknaden" slås ut. Och att de svaga konsumenterna på denna marknad hänvisas till enbart kommersiell kultur.

(Tillägg 20070629) DN recenserar utspelet av kulturministern och tycker att: "Medialt intressant tycks kulturpolitik endast bli när nyliberalismen kommer in i bilden. Då kan personer som aldrig annars visat något större kulturintresse bli passionerade i sina ställningstaganden för och emot statlig inblandning."

Det kanske snarare är så att det blir så uppenbart att det med en nyliberal inriktning på kulturen det är själva grundförutsättningen för en kultur för alla som hotas. Nyliberalismens tro på marknadens förmåga att reglera sig själv till allas fromma tillhör den moderna mytologin.

Vidare : "I de nya borgerliga kulturdirektiven talas det mer om näringslivet och sponsring som ett nödvändigt komplement till de begränsade statliga medlen".

Att släppa in näringsliv och sponsring kan tyckas lösa något men varumärken tillsammans med fritt skapande är väl ändå en motsättning?

DN anklagar kulturministern för att inte tala klarspråk om sin vilja till förändring, och det kan ligga något i det, att hon inte törs ta ut svängarna ordentligt och föra en politik med privat kulturstöd.

Men DN själv klarar inte heller ut frågan därför att den största delen av all kultur inte har någon ekonomisk bärkraft. Den har ett värde i sig självt. Allt kan inte mätas i pengar. Den kulturen behöver subventioner av den gemensamma kakan för att stå fri.

Kulturens största värde ligger i icke mätbara entiteter.

Gamla synder och nya

Det riktigt intressanta med de CIA-dokument som släpps fram i ljuset är inte fakta om de många regelvidriga handlingar, statskupper, kidnappningar, mord och avlyssningar som utfördes i namn av kamp mot den tidens terrorister: vänster och människorättsaktivister, befrielserörelser och inte minst ledare för länder som hotade det maktmonopol USA ville ha i tredje världen. Grova brott för att ofta förhindra en demokratisk utveckling som sades ha kommunistiska förtecken.

Nej, det mesta är redan sedan länge känt. Men de reaktioner den tidens opposition mot supermakten USA inne i landet fick när de avslöjade dessa fakta var att de var landsförrädare, personer som borde skickas till Ryssland och skulle ha långa fängelsestraff för förtal eller dödsstraff. Även i Sverige var reaktionen mot avslöjandena att detta var osanning av personer som ville sälja ut den västerländska demokratin och att de var en samling kommunister betalda av Ryssland.

Om man ser den politik som USA som ledande supermakt i dag för så är den kantad av förnekanden av brott mot mänskliga rättigheter. Ett efter ett så avslöjas lögnerna och de hemliga fängelserna och tortyren kommer fram i ljuset. Trots att lagar tillkommit i "kriget mot terrorismen" som allvarligt beskär de egna innevånarnas frihet och integritet, och att EU och andra allierade också godtagit villkor dikterade av USA, är debatten förvånande tyst.

Kränkningarna av integriteten har behandlats med enorm flathet av Socialdemokraterna i Sverige, inte heller liberaler som säger sig värna den personliga friheten har i de flesta fall varit bättre än Bush;s knähundar. Handelsförbindelser och politiska hänsynstaganden har gått före moral.

Att CIA-rapporter i framtiden kommer att visa att anklagelserna mot Bush-administrationen som ännu inte har bekräftats var korrekta är ganska logiskt. Många som idag kämpar mot brott mot mänskliga rättigheter men anklagas för att gynna islamistisk terrorism kommer att rentvås.

Den byk som Bush idag smutsar ner kommer att vara en källa till mycket behov av tvätt i framtiden.

Det skall löna sig att arbeta

Att finansministern presenterar ett andra steg i "jobbavdraget" låter på papperet bra.

Men vem försöker han lura? Sig själv? För de flesta andra står det klart att de summor han presenterar knappast kompenserar de utgiftshöjningar som Alliansen använt sig av för att finansiera de stora skattelättnaderna för de redan förmögna.

Att på detta sätt ge "betydande lättnader" för låginkomstagare behöver inte oroa OECD och Riksbanken trots deras varningar för en expansiv ekonomisk politik.

Denna typ av ekonomiska utsvävningar bygger inte på någon ekonomisk överhettning. Att klara av de nödvändiga kostnaderna för livets nödtorft har även efter steg två blivit dyrare för de med små inkomster.

Överhettningen i ekonomin står köpfesten bland höginkomsttagarna för, påhejade av Alliansens skattepolitik. I den kategorin är "löna sig att arbeta" inte bara en tom fras.

Blairs förtroendekapital

Two to shouldering the white man´s burden

Tony Blair förväntas bli medlare i Mellanösternkonflikten. Vill verkligen västvärldens ledare skapa fred?

Det är frågan som måste ställas efter att den som bidragit aktivt till kaoset i Irak genom stöd för invasionen, och senare bidragit till ockupationen och det så kallade kriget mot terrorismen, och de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter det medfört och utpekandet av den muslimska världen i allmänhet som skapare av terrorism skall utses.

Han är därmed bland de flesta i den muslimska världen totalt utan förtroendekapital och diskvalificerad från ett sådant uppdrag. Såvida inte uppdraget skall bli helt ensidigt och en part skall diktera villkoren. I så fall är han perfekt eftersom han har mandat av Bush-administrationen. Det kanske är meningen.

Valfrihet inom psykvården

Vi borde förstå andemeningen vid det här laget. När det pratas om valfrihet och alternativa former betyder det helt eller delvis privata inslag. Moderatstyrda Stockholms läns landsting har visat vägen med förslaget att lägga ut samtlig vård i Södertälje i privat regi.

Folkpartiet med Johan Pehrson anser att brukarna skall få ökad valfrihet och ökat inflytande över sin vardag.

Det är sant att psykiatrin är i skriande behov av resurser. Det är också sant att personliga ombud behövs. Men erfarenheten av valfrihet har inneburit många privata vårdgivare som saknat både resurser, tillräckligt med utbildad personal och som inte kunnat verifiera att den vård de utger sig för att bedriva bygger på beprövad erfarenhet.

Det finns m a o ett stort fält som redan har varit öppet för diverse charlataner och lycksökare. Att valfrihet skall erbjudas betyder med landstingens syn på upphandling att pris kommer att gå före kvalitet.

Det behövs mer resurser till den offentliga psykvården. Valfrihet med olika vårdformer inom den offentliga vården. Där finns möjlighet till insyn i verksamheten, något som inte är möjligt i samma utsträckning i ett privat företag.

Ett annat sätt att öka patienternas valfrihet och inflytande är att aktivt låta brukarföreningar som RSMH ingå i all planering av psykvården. De sitter inne med den kunskap och erfarenhet som den av det läkemedelsindustriella komplexet styrda läkarkåren inte har.

Detaljer i förslaget kanske kan tas tillvara men av erfarenhet är ordet valfrihet från Folkpartiet en varningsklocka för privatisering.

Grattis!

Arbetsgivaravgiften för ungdomar mellan 18 och 24 år sänks från månadsskiftet. Enbart den arbetsintensiva och ungdomstäta restaurangbranchen beräknas tjäna 200 miljoner på ändringen.

Sänkningen som var till för att företag skulle anställa fler ungdomar går troligtvis till högre marginaler. Ägare till företag som går bra bör således redan nu om det inte är gjort beställa den större lyxbåten, bilen eller villan. Med de skattesänkningar som med tidigare förändringar tillfallit i första hand er med större tillgångar är risken mycket stor för köbildning.

Ett stort grattis till er!

Men varför vara nöjd med alla förbättringar som skett? En av kommentarerna till den nya "reformen " lyder: "Sänkningen är för liten , ta bort anställningsböterna helt."

Bra förslag! Och varför skall ungdomarna alls ha lön? De är ju där för att lära. Och lyda.

Israel som en del av den amerikanska imperialismen

Israel lovar frige 250 Fatah medlemmar En bråkdel av de palestinier som hålls i israeliska fängelser, många utan rättegång och dom. Samt utbetala en del av de innehållna palestinska skattepengarna till den ickelegitima Fatah-regeringen.

Den korrumperade Fatah-rörelsen skall för Israels räkning bekämpa de palestinier som ser motstånd mot ockupationsmakten som det enda rimliga. En ockupationsmakt som krymper utrymmet och livsbetingelserna för palestinierna steg för steg.

Det val som USA-EU beordrade och den blockad och de sanktioner som följde på att "fel" parti vann och det kaos som följde, med vapenhjälp till Fatah för att bekämpa den lagliga palestinska regeringen har fått islamologen Jan Hjärpe att skriva en artikel i Sydsvenskan.

Han skriver bl a om att Israel inte kan överleva utan massiva subventioner och att inget imperium varar för evigt. Man kan bara hålla med. Israel vore inget utan USA. Den massiva ekonomiska hjälpen och den militära upprustningen USA tillhandahåller är förutsättningen för existensen. Att vara ett imperialistiskt brohuvud i regionen.

Ett USA som tar sin uppgift som världspolis på allvar. United States Central Command beskriver sin uppgift som att bl a: "protect the vital interests of the United States within the area of responsibility."

De fyras gäng

Den statliga utnämningspolitiken var en av punkterna som den nuvarande regeringsalliansen lovade att ändra på under valrörelsen.

Den socialdemokratiska utnämningspolitiken innehöll förvisso stora inslag av "svågerpolitik", men den öppenhet och opartiskhet som regeringen utlovade verkar förbytas i en "diskret utnämningsprocess" som inte ger medborgarna några chanser att ha insyn i vilka kandidaterna är i några statliga eller offentliga anställningar i ledande befattning.

Ett förslag om ändrad sekretesslag meddelar de fyra partiledarna genom den artikel som publiceras i DN .

Den borgerliga regeringen med de fyra partierna försöker att förändra Sverige. Marknadsanpassning, hårdare tag i skola, försämringar för sjuka och arbetslösa, omfördelning av resurser till de som redan har och en än mer positiv attityd till Nato.

Den transparens som politiker och företagsledare efterlyser är i fallet med de fyras gäng helt tillräcklig. Det som syns i blixtbelysning är ambitionen att med små och stora medel förändra Sverige till ett land där medborgarrätt stavas pengar.

"Vi är medvetna om att detta riskerar bli en omdiskuterad lösning", skriver regeringen om sitt förslag till ändrad sekretesslag. Det får man verkligen hoppas. För den opposition som skall utmana regeringen är lam intill förtvining. Socialdemokratin tvekar om man skall gå ännu längre till höger för att vinna tillbaka röster och Vänsterpartiet spelar vänstersocialdemokrater.

Suck!

DN och den ekonomiska verkligheten

Niklas Ekdal resonerar kring fördelningspolitiken i sin ledare i DN och kritiserar både Moderaterna och Socialdemokraterna. Ekdal försöker ge sken av en socialliberal linje i frågan trots att den moderatledda Alliansen där det så kallade liberala partiet ingår för en allt annan än socialliberal politik. En politik som skall genomföras skyndsamt eftersom nästa val kan ändra förutsättningarna.

Ekdal konstaterar att: "Kring 1980 hade Sverige den jämnaste inkomstfördelning som någonsin registrerats i ett fritt industriland. Sedan dess har vår BNP nästan fördubblats, samtidigt som priserna på varor sjunkit kraftigt." Samt att: "En baksida av det hisnande välståndet är att klyftorna i samhället har ökat. Sverige har blivit mer som andra i-länder, med en stor grupp välbeställda och en annan grupp som hamnat vid sidan av."

Hans svar på varför den ekonomiska framgångssagan för Sverige bröts är att : "Det krävdes en aktiv vanskötsel av sanslösa mått för att bryta den goda utvecklingen på 1970-talet: abnorma skatter, hemgjorda balansproblem i ekonomin, diskriminering av svenskt ägande, klappjakt på företagare, hot om socialisering av näringslivet via löntagarfonder och förslumning av skolan. Sedan de värsta dumheterna rättats till och Sverige kom i fas med den globala utvecklingen i början på 1990-talet har det åter gått strålande."

Det går att förklara det på det sättet. Men det är inte rätt. Ekdal glömmer lägligt att det som förändrade Sverige från 1980-talet och framåt var en massiv nyliberal politisk kampanj som sköljde över västvärlden. I Sverige påverkades inte bara debattklimatet utan också den reella politiken.

Journalisten Dan Josefsson reder i sin artikel på ett förtjänstfullt sett ut begreppen. Han skriver bl a: "Under 1980-talets andra hälft påbörjade den så kallade kanslihushögern inom s-regeringen det nyliberala systemskifte som SAF så länge kämpat för. Man avreglerade bankernas utlåning, tog bort valutaregleringen, genomförde en jättelik skattesänkning liknande den Ronald Reagan tidigare gjort i USA, övergav den fulla sysselsättningen för att istället fokusera på låg inflation. Dessutom sänkte man företagsskatten till en nivå som var bland de lägsta i hela OECD."

Som Ekdal kanske minns omfördelades under dessa år hundratals miljarder från normalinkomsttagare till de välbeställda. Det lade grunden för de ökade klyftorna. Inte en misslyckad företagsfientlig socialdemokratisk politik. Det var en politik med starka nyliberala inslag som s-regeringen förde.

Med massiv propaganda genom ett otal kanaler har ett nyliberalt samhällsprojekt förändrat landet. De rikare har blivit rikare. Klyftorna har växt.

Den kampanj Svenskt Näringsliv, Timbro och andra har fört och för menar att Sverige behöver befrias, befrias från det socialistiska projektet, från välfärdstaten och man menar att: "Kollektivistisk demokrati innebär att majoriteten styr obegränsat över samhället. Liberaler ser detta som majoritetsdiktatur." För att lyckas i sitt värv har man ett nätverk:"I [Timbros] nätverk av personer återfinns praktiskt taget alla ledande moderater, många folkpartister, en växande skara av kds-are och några från den senaste generationen centerpartister."

Ekdal kommer med ett batteri av åtgärder som skall motverka verkningarna av den enligt honom socialistiska socialdemokratiska politiken. Problemet är att grundanalysen är utifrån felaktiga förutsättningar.

Ekdal är bekymrad över de stora klyftorna i samhället men i grunden verkar han ändå rätt nöjd. Eftersom landet anpassat sig till den globaliserade världens krav och därmed den nyliberala ordningen. I sann liberal anda hyllar Ekdal friheten för individen men inser inte att denna frihet endast är en moderatlight-version. Välfärdsstaten 2.0, med sänkta trösklar, lägre startlöner, sänkta skatter, platt skatt och privat valfrihet utanför systemet.

De nyliberala marknadsfundamentalistiska strömningar som haft sin största propagandist i Svenskt Näringslivs tankesmedjor har på ett grundläggande sätt förändrat Sverige. Att blunda för den nyliberala chockvågen genom västvärlden är att medvetet försöka blanda bort korten.

Vad Ekdal egentligen vill ha är en ny omfördelningspolitik. En sådan är i full gång att genomföras och den började redan med socialdemokratin. Och den hotar i förlängningen allt välfärdsarbete.

Från Ekdal kommer ingen kritik mot den nyliberala agendan. Att den borgerliga regeringen förra gången lyckades köra ekonomin i botten och att överhettningen som Ekdal berömmer idag inte inger farhågor är förvånande.

Varför är Maud Olofsson ett hot mot Alliansen?

Utifrån att ha satt centerledaren i brännpunkten i sex veckor har magasinet Fokus presenterat bilden av ett "Mauderatiserat" centerparti.

Att Alliansens småpartier farligt nära fyraprocentsspärren försöker profilera sig är ganska naturligt med Moderaterna som ledande regeringsparti.

I en ledare försöker SvD att analysera magasinets slutsatser om risken för "inomblocklig kannibalism".

SvD anser risken för inre splittring liten och att den rörelse högerut som småpartierna står för snarare stärker den värdegrund Alliansen står för. Att det behövs starka marknadsliberala röster inför nästa val "då ju redan en stor mängd av de efterlängtade reformerna kommer att vara avklarade och det behövs nya tydliga mål. Och lite självförtroende kan aldrig vara fel."

Maud(duracelldockan)Olofsson har verkligen på alla sätt försökt lägga sig till höger om Moderaterna och har uppvisat en energi i den uppgiften som en bäver på droger och med ett självförtroende på gränsen till psykotiskt.

Att generalangreppet på den allmänna välfärden och den närmast religiösa tron på nyliberala marknadslösningar som har presenterats av Alliansen skulle framstå som en bonus i väljarnas ögon är svårt att se. De stora protester som sker mot de ideologiskt motiverade utförsäljningarna är tecken på motsatsen.

Att Olofsson går åt höger är för väljarna snarare ett tecken på att Alliansen nu enbart består av marknadsliberalism och hårdare tag. Att inte inse detta är det stora hotet mot en kommande valseger. Men inget att beklaga.

Skarpskytt?

Göran Skytte, från revolterande extremistisk vänsterintellektuell (Förbundet Kommunist) återvände han till det mörkblå fadershuset och den värld han så kraftfullt tog avstånd ifrån efter att han började tjäna mycket pengar. Dessutom som en hängiven(fanatisk) försvarare av högerkristna värden. En talande beskrivning ger Crister Enander i FiB Kulturfront: "Göran Skytte är numera, som bekant, så djupblått reaktionär att Öfvre Östermalm framstår som en revolutionär utpost."

Som återkommande krönikör på SvD;s ledarsida har Skytte konsekvent försvarat sina nya? värderingar och spytt sin galla över de progressiva krafterna i samhället.

I dagens krönika recenserar Skytte åtminstone ytligt sett ett radioprogram som presenterar rön om djurs mycket varierande genusegenskaper.

Men vad vill Skytte? Med tanke på det höga tonläge Skytte använde för att motivera pseudofrågan biblars vara eller icke vara på svenska Scandic-hotellrum, är tonläget förvånande resonerande. Men Skytte brukar inte presentera en text utan politisk udd.

En manlig biolog och genusvetare berättar i radioprogrammet om slemsvampens 13 kön och säger att det bryter ner hela vår föreställning om kön. Skytte kommenterar: "Man tänker: Verkligen?"

Om att hyenorna skulle kunna kallas queer: Skytte: "Jag medger: tänkte inte på det."

Om tillståndet i forskarvärlden: Skytte: "söker forskare efter sådant som ger belägg för egna föreställningar. Man ser det man vill se. "

Och? Är det sommartorka på SvD;s ledarsida eller har Skytte nyligen upptäckt det som de flesta intresserade redan vet? Eller finns en udd riktad mot områden inom forskarvärlden som Skytte ogillar? Är forskarnas försök att se olikheterna i naturen ur flera perpektiv, också genusperspektiv, och att resonera kring detta problematiskt för Skytte? Är det ett försök till ironi?

Om forskarsamhället också befolkas av människor så får resonerandet kring det dom ser inslag av det samhälle och den debatt som pågår. Det finns ingen forskning som kan isoleras från samhället. Skyttes eventuella kritik mot att det finns underliggande förväntningar som kommer att "smutsa ner" den "rena forskningen" är bara nonsens.

Göran Skytte skulle behöva prata ur mustaschen för att precisera sin åsikt, annars passerar detta lätt som en recension bland andra, och förvånande nog på en ledarsida. Om inte är det bara att konstatera att Skytte inte är den intellektuella gigant han ser sig själv som. Men det visste vi kanske förut.

Reklamen som klotter

Reklam sköljer över oss i dagens samhälle från den dag vi föds och så länge vi förmodas vara aktiva konsumenter. Om vi vill vara en del av samhället och inte dra oss undan till ett eremitliv kan vi inte undvika det massiva flödet.

Till skillnad från upplysning vill reklamen få oss att i första hand konsumera. Och det är en reklam som i allra flesta fall inte är styrd av behov. Vi pådyvlas tanken att vi kanske har behov av dessa varor.

Och det är här som problemet uppstår. Försvararna av reklam påstår att vi bara inte vet att vi behöver dessa nya produkter, det är en tjänst som tillhandahålles oss. Vi borde vara tacksamma.

Kommersialiseringen av det offentliga rummet, torg såväl som de media där den offentliga diskussionen sker har ökat, genom att fler utrymmen upptas av kommers och att reklam finansierar media i allt större utsträckning.

Klotter väcker för det mesta anstöt. Varför? Därför att denna "konstart" inte är efterfrågad av dom som befinner sig där. Den tvingas på den som passerar, vistas i utrymmet eller på platsen.

På samma sätt är reklamens självpåtagna utrymme i det offentliga rummet inte efterfrågestyrd. Den är där utan att man kan påverka närvaron. Man har inte efterfrågat informationen.

Det finns en anledning att så många anmält sig till de olika nixregistren för att säga nej till oönskad reklam. Reklamen är till sin natur förförisk, den slirar med sanningen och den vill locka av oss våra pengar. Reklam direkt riktade till barn är moraliskt förkastlig eftersom de inte kan skilja reklam från information.

Nedskräpningen av det offentliga rummet, förfulningen och klottrandet som reklamen innebär är moraliskt förkastlig eftersom den inte är efterfrågad, den påtvingas den presumtive köparen i ett utrymme där man kanske vill vara utan denna "information".

Klottersanera det offentliga rummet från den icke efterfrågade reklamen! Om jag vill ha information söker jag efter den då!

Idrott och politik

Att idrott och politik hör ihop är ett faktum. Att använda sig av idrotten för att skapa sig godwill är legio idag, och försöken att frikoppla idrotten från den "smutsiga politiska verkligheten" är dömda att misslyckas när verkligheten ständigt visar motsatsen.

Det är inte bara extremismens försök att ta över fotbollsläktarna med hakkors och svastikor i den italienska ligan som är ett uppenbart exempel på politiseringen av idrotten. Eller olympiadernas ständiga följeslagare mutskandalerna.

DN försöker på samma sida i skilda artiklar att inte göra kopplingen idrott och politik. I sin nätupplaga redovisas "allas vår" Svennis som är på väg till nytt arbete under ledning av Manchester City och Thaksin Shinawatra som köper laget för 1,14 miljarder kronor, i en artikel.

I en annan artikel redovisas att nämnde Thaksin Shinawatra är anklagad för korruption i sitt forna hemland och att han lever i landsflykt.

Om de "grävande" journalisterna hade haft ambitionen att redovisa en komplett bild skulle en annan sida kommit fram: Att Thaksin Shinawatra på detta sätt tvättar pengar och att Manchester City och "Svennis" blir inblandade i en smutsig politisk byk vare sig de vill eller inte.

Idrott och smutsig politik hör ihop DN!

Give me a break!

Ministrars förklaringar till egna tillkortakommanden brukar vara krystade, men att påstå att det inte beror på den mediala stormen och att det blivit en belastning för regeringen att han nu tar bort uppgiften om sin amerikanska mastersexamen från sin meritlista, är att underskatta undersåtarnas intelligens.

DN skriver: "Han säger till TT att det sker på eget initiativ utan några påtryckningar från annat håll. " "När DN försöker få kommentarer från Sven Otto Littorin angående beslutet meddelar Littorins pressekreterare att han inte vill kommentera det mer."

Littorin kommer tyvärr trots sin motvilja att få leva med epitetet lögnare och fuskare fortsatt under sin politiska karriär som man bara kan hoppas blir kortvarig. Lyckligtvis har han ju sin exklusiva herrklubbs medlemmar att söka tröst hos.

Bland kommentarer om Littorin och examina finns en som fler borde få del av. Peter Swedenmarks :

"Härligt väder. Hur jag kan säga det? Jo, det är så att jag är doktor i meteorologi. Det finns ett papper någonstans, i en skokartong, som visar det. Tyvärr minns jag inte namnet på universitetet men handledaren var en man, tror jag. Men på sex år hinner man glömma mycket. Vad åt du i dag för sex år sedan? Ja, där ser du. Hur som helst: jag skickade in teckningar på moln som handledaren tittade på. Jag fick jättebra betyg. Nästa vecka kanske jag satsar på en professur i porslinsmålning. Undrar om Sven Otto Littorin, landets arbetsmarknadsminister, är beredd att satsa lite stålar på det. Jag kan också tänka mig en instruktörskurs i vattenskidåkning".

Morsning, korsning!

Bloggen som demokratiseringsverktyg

Den formliga explosion av möjligheter att inhämta och sprida information från olika källor som internet och den snabba utbyggnaden av bandbredden innebär, är inte bara ett välkommet sätt att sprida reklam och allmän underhållning eller att fildela.

Den viktigaste delen är den demokratiska potentialen. Makthavare och mediamoguler får idag se sig omsprungna av bloggare och andra med alternativa informationsvägar och kunskaper.

Den analytiska skärpan och snabbheten som utmärker de skarpaste bloggarna hotar den traditionella tröghet som utmärker politiken i de fina salongerna. Opinionsbildare får konkurrens av de nya aktörerna.

Nyheten om Littorins låtsasexamen är bara början.

Staten och kapitalet

Idag kommer frågan om utförsäljning av statliga företag att diskuteras i riksdagen.

Frågan är av pricipiell och ideologisk stor betydelse, vilket inte minst märks på regeringens stress att skynda på handläggningen och försäljningarna.

Det finns en stor ideologisk skiljelinje i denna fråga. På den ena sidan de som inser vikten av företag där det finns chans till lite politisk styrning av verksamhetens inriktning och det finns insyn till medborgarnas fromma. Att viktiga sektorer inte kan lämnas vind för våg till marknadskrafter som inte känner några nationsgränser eller andra mål än största utdelning till aktieägarna och där horisonten inte sträcker sig längre än till nästa bokslut.

Alliansen ledd av moderaterna arbetar inspirerade av nyliberala marknadsfundamentalistiska ideströmningar. I den världen är marknaden och entreprenören alltid hjälten och staten alltid den som förslavar. Alliansen skyndar påhejade av krafter som i förlängningen vill se en ren nattväktarstat. Där den starka, friska och ekonomiskt fria människan inte behöver ta ansvar för de svaga och de som har det svårt.

Den "blandekonomi" som dominerat det svenska välfärdbygget är en nagel i ögat på de som anser att den personliga friheten väger tyngre än allmän välfärd. Detta ofullständiga men ändå ganska rättvisa samhälle anklagas från högerhåll för att hota friheten.

Vems frihet är en fråga som också från socialdemokratiskt håll borde ställas oftare. Trots tillmälen om socialism, kommunism och statligt förtryck måste man komma ihåg att svensk kapitalism i mångt och mycket lever och frodas, och har växt under socialdemokratiskt styre.

Den nidbild som moderaterna vill framställa är genomfalsk. "Friheten" för kapitalet finns här redan. Med mycket hjälp från en villig stat. Vad de vill åstadkomma är att ta bort den del som ger medborgarna en chans att styra över viktiga gemensamma områden i samhället. De vill att samtliga delar av samhället skall vila under kapitalets diktatur. Detta är den egentliga innebörden av borgerlig frihet. Och Reinfeldt känner att han är en person med ett uppdrag.

Frihet för vem? Det är den viktigaste frågan i debatten. Man får hoppas att den opposition som finns har insikt nog att inte falla i den moderata frihetsretoriska fällan.

Staten och kapitalet sitter redan i samma båt. Men moderaterna vill att vi skall ro ännu snabbare.

Man häpnar!

Reinfeldt presenterar under namn: Vår tids arbetarparti, de nya skattesänkningarna som skall riktas till låginkomsttagare. Men delar av finansieringen skall ske genom att en till karensdag införs i sjukförsäkringen.

Motivering: - ett sätt att säkerställa att det inte blir för mycket stimulerande av ekonomin.

- ge drivkrafter så att det lönar sig bättre att arbeta än att inte arbeta.

Att arbetslinjen nu är ett mantra förstår man. Men att låta sjuka betala skattesänkningen för att dessa skulle orsaka överhettning av ekonomin är något långsökt. Den teorin måste vara relativt ny. Nej det handlar om att jobbavdraget skall finansieras.

Det ekonomiska mambojambot är ett sätt att skyla över att arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer kommer att jagas med blåslampa eftersom de kan vara fuskare.

Ett nytt arbetarparti är moderaterna i den meningen att alla som inte är döda skall jagas ut i arbete.

Den borgerliga moralen

Hur står det till med utnämningarna till den moderatledda alliansen? Synas deras moraliska vandel eller rekommenderas de av vänner i den närmaste politiska eliten som inte tänker på att den borgerliga livsstilen, deras inkomstlägen och den sociala miljön frammanar en annan moral än den gängse samhällsmoralen. En moral som har präglats av att göra rätt för sig och att betala sin skatt och avgifter.

Utnämningarna ledde till att två moderata statsråd tvingades sluta omgående.

Kulturministern Stegö Chilo (m) ansvarig för public service när hennes politiska grundade TV-licens skolk under 16 år och hennes svarta städhjälp blev uppdagat.
Handelsminister Borelius (m) Tv-licensskolk, svarta barnflickor som hon inte hade råd att betala trots familjens miljoninkomster samt att hennes sommarvilla ägdes av ett företag på Jersey ledde också till avgång.

Den nye miljöministern Andreas Carlgren (c) lämnade upprepade gånger felaktiga uppgifter om sin inkomst till riksdagsförvaltningen sedan han lämnat riksdagen1998. Eftersom han inte redovisade sina inkomster från centerpartiet och Vin & Sprit, fick han 130 000 kronor för mycket i så kallad inkomstgaranti.

Migrationsminister Billströms (m) politiskt grundade 10 -åriga TV-licensskolk renderade endast straffavgift.

Finansminister Borgs (m) erkände svarta barnflickor.

Statsminister Reinfeldt (m) erkände svarta barnflickor.

Och nu arbetsmarknadsminister Littorin (m). Medlem i exklusiv herrklubb. Som vill vara bättre än han är och filar lite på sitt CV efter Reefat-modell. Men universitetet där han tog sin examen 1997, Fairfax University i Lousiana, är inte erkänt vare sig på amerikansk delstatsnivå eller av Högskoleverket. Reinfeldt uttalar sitt förtroende för Littorin precis som han gjorde för de sparkade ministrarna.

Reinfeldts attityd gör dessvärre Littorins bekymmer till regeringens eftersom hela examenssystemet och attityden till fusk då aktualiseras.

Jag vill tilldöma Littorin minst tre karensdagar! Och därefter omedelbar avgång.

Den moral de borgerliga politiker som hittills blivit avslöjade lever efter är en moral för de som anser att de är bättre än folkflertalet och att utnyttjande av människor och system inte är så farligt så länge överklassen gör det. Men populasen skall genom hårdare tag lära sig att veta sin plats. Arbetsmoralen skall öka. Det skall kosta att vara sjuk. Men naturligtvis omskrivet i ord av mer frihet och att det skall löna sig att arbeta.

Littorin sitter nu med byxorna nere. Om detta hade varit en socialdemokratiskt ledd regering hade drevet varit igång nu, DN och SvD hade krävt ministerns avgång. Men icke.

Hela regeringen bör tilldömas omedelbar karantän och därefter avgång för gynnande av de redan besuttna på fattiga och normalinkomstagares bekostnad och utförsäljning av folkets gemensamma tillgångar.

Vem är den verkliga terroristen?

Den palestinska befolkningen har fått se olivlundar och jordbruksmark bli förstörda, fått se sina hus bli sprängda, fått allt mer land ockuperat och hindras i sin rörlighet av vägspärrar och murar. Israeliska försvarsstyrkor övar prickskytte också på barn och låter bosättare trakassera palestinier ostraffat. Israelerna griper och fängslar palestinska parlamentsledamöter och utsätter fångar för regelmässig tortyr.

Den apartheidregim som heter Israel, överlägsen i militär styrka, uppbackad av USA, har i sina försök som de själva säger att säkra sina gränser ständigt varit i krigsberedskap och har också fört krig mot sina grannar. Inne i Israel förs kampen mot palestinierna, den inre fienden.

Israel har i strid med FN-resolutioner, i strid med konventioner för mänskliga rättigheter, fortsatt med USA:s goda minne att försätta palestinierna i en situation som blir allt mer outhärdlig. Man har lyckats att köpa palestinska ledare som i utbyte mot personlig rikedom sålt ut sitt folks drömmar.

Fatah förlorade det palestinska valet p g a korruption och i brist på bättre valdes Hamas som åtminstone gör något för lokalbefolkningen.

Detta demokratiska val godkände inte USA och EU. Folket valde fel och måste straffas. Den ekonomiska bojkotten lade grunden till det totala kaos som nu råder. I Gaza är den humanitära situationen katastrofal.


I DN;s ledare skriver man att Gaza är i händerna på våldsmän, gangstrar och terrorister. Man behöver inte hålla med om Hamas politik eller mål för att ändå vara tvungen att konstatera att det är den i demokratiska val valda palestinska politiska makten man talar om. Den av USA, EU och Israel omhuldande Västbanksledningen är Fatah som förlorade valet!

Som det står i ett inlägg på den blogg Rawia Morra skriver: "Det som händer idag är att palestinierna delas i två delar, en i Gaza, som ska belägras, svältas och krossas, för att statuera ett exempel på hur man inte ska göra, och en annan del, på Västbanken, där pengarna ska flöda, och där man ska vara snäll och lydig mot Israel och USA."

Palestiniernas enda chans är att inte lyda vare sig USA, EU, Israel eller ta råd av exempelvis DN. Ett enande av de palestinska krafter som inte är korrumperade är den enda möjligheten.

Ett enande där den verkliga terroristen Israel brännmärks för sin apartheidpolitik, något som DN noga undviker att göra, det är ju en demokrati gubevars, istället får Hamas som utnyttjar den humanitära katastrof det palestinska folket genomlider vara det ensamma svarta fåret.

Skenavrättningar, avrättningar av civila och intensiva eldstrider

Nej, det är ingen beskrivning av någon av världens krigsskådeplatser med åtföljande mänskligt lidande och tragik.

Det är från Härnösand där 1200 vuxna människor från 25 länder anser att leka krig är något rimligt och nödvändigt trots att det pågår riktiga krig just nu. Scenariot är att Ryssland har anfallit och partisaner bekämpar fienden. Med airguns och full utrustning förövrigt.

Det riktigt tragiska är att kommunen har satsat 25000 i denna "turistsatsning inom upplevelseindustrin".

Makabert är ordet.

Den moderata människosynen

Moderaterna vill införa fler karensdagar för att minska de korta sjukskrivningarna och i längden förtidspensioneringarna.

En andra karensdag skall införas. Dessutom ska ytterligare ett antal karensdagar införas efter en period, enligt promemorian som anger dag 14 eller 90 som exempel.

Ett förslag som kommer att drabba de med minst marginaler hårdast. De välbeställda kan som vanligt köpa sig fri från obehagliga överraskningar genom privata sjuk och andra försäkringar.

Som vanligt skall de lågavlönade piskas till rätt moral. För de är naturligtvis som vanligt lata och ovilliga när de låtsas vara sjuka. Tjatet om att arbetslivet har blivit hårdare och utbrändheten och den psykiska ohälsan breder ut sig är propaganda från kommunistanstrukna intellektuella och läkare som lever kvar i 68-rörelsen. Arbetarna har det för bra idag. Fackföreningarna leverar partsinlagor för att motivera sin existens trots att det inte finns några orättvisor kvar.

Det märkliga i sammanhanget är att de duktiga, dugliga storföretagsledarna och andra samhällets stöttepelare trots 90 timmars arbetsvecka inte blir sjuka, endast lata arbetare. Kan det bero på att de dugliga räknar arbetslunchen, mutresan, älgjakten, golfrundan och gymbesöket med kollegor som arbete. Att de aldrig stämplar ut när de behöver lite massage för trötta golfmuskler.

Vissa utvecklar sina kompetenser tillsammans med kollegor, andra smiter från arbetet och är lata.

Det är den gamla brukspatronsandan som lever kvar i synen på "arbete". Vissa måste uppfostras till ansvar, andra är födda med det. Sjukdom är enligt moderat logik ett aktivt val när det gäller "arbetare". Förslaget luktar klassförakt lång väg.

Israel, USA och EU välkomnar den ickelegitima Fatah-ministären

Söndra och härska. Den taktiken har givit resultat. Fatah-ledningen har sedan länge varit en korrumperad elit och som sådan välkomnas den av Israel.


En talande bild av Fatah idag ger den svensk-palestinske Rawia Morra :

"Muhammad Dahlan, Arafats gullgosse, slyngeln som plötsligt kapade den palestinska saken och sålde den i småbitar. Mitt framför ögonen på oss."

"Bråkstaken från flyktinglägret i Khan Younis, äger nu ett av de mest exklusiva hotellen i Mellanöstern. För några år sedan uppgick hans saldo i israeliska banker enbart till 58 miljoner dollar."

"Det som sker i Gaza idag, började i Beirut. För länge sedan. Det är vanliga, fattiga palestinier som gör upp med dem som inte vill släppa ifrån sig makten och kassakistan. Palestina är, för en del av oss, en förbannelse, en enda stor begravningsplats. För andra är Palestina en mjölkko."

"Flera Fatahledare i Gaza, med Husam Odwan i spetsen tar ikväll avstånd från Abbas och hans nya undantagsregering och kräver att de ansvariga för kaoset i Gaza, med Muhammad Dahlan i spetsen ställs inför krigsrätt."


Vänstern i Sverige anklagas ofta av israelvänner för att inte tänka på palestinierna och att använda palestiniernas situation som slagträ i sitt förblindade hat mot Israel.

Det är snarare så att synen på Israel som mellanösterns enda demokrati och västs behov av en pålitlig allierad offrar det palestinska folkets mest grundläggande behov av mänskliga rättigheter och det blir de som hänsynslöst blir utlämnade till israelisk apartheid i det cyniska politiska maktspelet.

Arbetskraftsinvandring

Helt enligt Svenskt Näringslivs (fd SAF) åsikt kommer ett förslag från regeringen om helt fri arbetskraftsinvandring.

Eller annorlunda uttryckt efterfrågestyrd invandring, företag kan själva helt bestämma när de vill hämta hit även utomeuropeisk arbetskraft. Arbets och uppehållstillstånd skulle då erhållas för den tid arbetskraften behövs.

Phillipe Legrain, debattör och författare har talat inbjuden av SN och anser att oron för lönedumpning är obefogad. "Nya människor som arbetar gör att marknader blir större. När det går att hyra in byggarbetare från Polen billigt får fler råd att renovera huset"."Efterfrågan på många lågkvalificerade jobb kommer att öka. När svenska ungdomar inte attraheras att jobba inom äldreomsorgen är det en stor fördel om till exempel filipiner vill göra jobbet".

Den parlamentariska kommittén för arbetskraftsinvandring, under ordförandeskap av Lena Hjelm-Wallén, lämnade i oktober 2006 sitt slutbetänkande till statsrådet Sven Otto Littorin. Kommittén menade att deras förslag innebär:" att Sverige även fortsatt kommer att ha en reglerad invandring. Därmed minimeras risken för att arbetstagare och arbetslösa trängs undan och kontroll sker så att invandraren får lön och andra villkor i nivå med vad som erbjuds för andra med likartat arbete i Sverige". "Bedömning av brist ska som i dag, anser en majoritet av kommitténs ledamöter, göras av AMS".

Migrationsminister Tobias Billström anser idag att företagen ska bli helt fria att rekrytera vilken arbetskraft de vill. Länsarbetsnämnderna, som i dag bedömer arbetsmarknaden innan arbetsvisum ges, läggs ner. – Det finns inte heller någon anledning att låta facket ha vetorätt.

Billström går därmed emot kommittens förslag att arbetsmarknadens parter och AMS skall besluta om behov föreligger. Hans garantier om att svenska kollektivavtal kommer att gälla blir mycket svåra att kontrollera. Alla företag omfattas inte av dessa avtal.

Det är naturligtvis helt befängt att en arbetsgivare skall få avgöra om behovet av arbetskraft inte kan tillgodoses inom landet! Vilken kompetens och lämplighet har ett litet städföretag att bedöma om behovet av arbetskraft kan tillgodoses inom landet eller något annat land i EU?

Avsikten är att anställa människor som inte kan eller vågar ställa krav på lönesättning och arbetsmiljö. Att skapa en arbetsmarknad med ett tydligt B-lag som är lönepressande. LO;s farhågor om lönedumpning är mycket välgrundade. LO anklagas för skyddande av egenintresse.

Förslaget som regeringen presenterar är i högsta grad byggt på egenintresse. Svenskt Näringslivs egenintresse. Och den svenska överklassens egenintresse som regeringen tydligt redan visat att de är mycket lyhörda inför. Talet om arbetarregering krackelerar för varje förslag och genomförd "reform".

USA, EU och Israel skall tvinga Palestina ner på knä

Först kräver man att ett val genomförs, enligt observatörer förekom inga oegentligheter. När Hamas segrade hade palestinierna valt fel och det korrumperade Fatah fick till uppgift att bekämpa den lagliga regeringen.

Nu när kaos råder skall Israel med västs goda minne militärt krossa Hamas. Så fungerar den västliga demokratin.

Oavsett vad man tycker om Hamas polïtik och mål är detta det palestinska folkets val. Att låta Israel ostraffat bryta mot FN-resolutioner, ständigt försvåra palestiniernas vardag och i praktiken föra en apartheidpolitik leder osvikligt till motstånd. Palestinierna kommer inte att frivilligt låta sig krossas.

Israels mål är att slutgiltigt lösa palestinafrågan genom att göra det omöjligt att leva på Gaza-remsan och Västbanken. Ett Palestina utan palestinier. En etnisk rensning är målet. Palestinierna är för Israel "ickemänniskor" som försvårar den sionistiska drömmen.

Att på detta sätt försöka krossa ett annat folks legitima rätt till en värdig tillvaro föder på tusen sätt den terrorism den försöker hindra. Att peka på judisk kamp mot nazistisk överhöghet är i dag meningslöst, den israeliska regeringen är förblindad av religiös och politisk rasism och herrefolksmentalitet.

Det alltför uppenbara

Täby kommuns moderatstyrda ledning med Filippa Reinfeldt i spetsen får kritik av två folkpartistiska kommunråd i nämnda kommun i en debattartikel i SvD.

Den ideologiskt styrda slakten av den kommunala gymnasieskolan Tibble gymnasium och bortskänkandet och privatiseringen av den har satt den retorik som moderaterna med Filippa Reinfeldt står för och den praktik medborgarna ser i vardagen, men satt i ett större sammanhang också den diskrepans som retoriken om ökad valfrihet kontra den ideologiska utförsäljning av gemensamma samhälleliga tillgångar som den moderatledda regeringen i spetsen står för i blixtbelysning. Sälj ut. Sälj ut. Till varje pris. Så fort som möjligt är ledstjärnan.

Att folkpartisterna i Täby protesterar beror på de oerhört negativa konsekvenser den ideologiskt färgade bortskänkandet får för kommunens ekonomi och majoriteten av eleverna. Det alltför uppenbara i den ideologiska slakten upprör, inte privatiseringen i sig.

När den slakt som genomförs av den borgerliga regeringen i namn av ökad valfrihet och större konkurrens visar de allvarliga negativa konsekvenserna fullt ut för folkflertalet, kommer det som idag döljs i den politiska retoriken visa det mörkblå, folkfientliga egentliga ansiktet alltför uppenbart. Men för sent.

Start för realisation av svensk sjukvård

Den stopplag som skulle hindra utförsäljning av offentlig sjukvård avskaffas och den "startlag" som införs från 1:a juli är startskottet för landstingen att lägga ut sjukvård på entreprenad, även stora sjukhus. Och för att driva dessa med vinstsyfte.

Socialminister Göran Hägglund: "Vinst i vården inget problem"

Den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting vill överlåta stora delar av den offentliga vården i privat regi. Inga begränsningar skall finnas. Bland annat handlar det om all sjukvård i Södertälje, Salem och Nykvarn inklusive akutsjukhuset i Södertälje.

SvD skriver om detta. I andra artiklar tar tidningen upp den oro som finns bland personalen när dessa rykten om utförsäljning kommer ut.

I läsarkommentarerna presenteras ett spektrum av åsikter där tyvärr "avgrundshögerns" lätt psykotiska världsbild dominerar: "Lata läkare, gärna vänsteranfrätta, skulle ha någon slags högre insikter om hur sjukvård bäst bedrivs. Fan trot! Jag tycker SvD skall sluta upp med sin förstuckna vänsterpropagande.." "Svensk sjukvård är som alla vet en typisk stalinistisk ineffektiv organisation" "Socialistiska Svenska Dagbladet fortsätter sin kampanj mot Alliansen"

En mer nyanserad iakttagare bör hellre rikta sitt intresse mot de långsiktiga konsekvenser ett privat övertagande av verksamheter kan få. En av de motiv alliansen använder är mångfald inom vården. "Delegationen för mångfald inom vården", som läggs ner av regeringen, visar att de som tidigare försökt driva alternativ till offentlig vård ofta köpts upp eller tvingats lägga ner när stora bolag kunnat vara billigare.

Idag dominerar några oligopol inom vårdbranschen, ägda av riskkapitalbolag. Dessa kan konkurrera med pris, något som är viktigt eftersom landstingen fortfarande kommer att vara huvudmän. I den kamerala syn landstingen har på detta får kvalitet stå tillbaka för priset.

Vad händer om företaget som driver verksamheten köps upp av en ännu större koncern? Om samhället vill köpa tillbaka en verksamhet som drivs av anonyma intressen uppsplittrade i ett antal företag? På vilket sätt regleras kunskapsöverföring, innovationer och forskning? Anställdas meddelandefrihet?

Hur kommer möjligheten att ta emot patienter med privata sjukförsäkringar att påverka utvecklingen och utökningen av de privata sjukförsäkringarna? Och på sikt den allmänna sjukvården.

Det är viktiga frågor för vanliga medborgare men inte lika viktiga för de marknadsliberala krafter som visat vad de vill inom andra områden redan. Eller som det stod i DI häromdagen: "Det måste bli lättare att bli miljonär". Mycket vill ha mer.

Myten om den växande medelklassen

Barkbit*

Det finns nästan ingen annan fråga om social tillhörighet som är så full av missuppfattningar, önskningar och avståndstaganden som frågan om medelklassen. Kort sagt vilka som egentligen tillhör medelklassen är en j-a röra.

De riktigt rika och de med stor makt vill inte skylta med sin position, endast de som inte riktigt hör dit men vill upp tar till sig alla attribut för uppkomlingen och nyrikedomen. De tar avstånd från "pöbeln" inklusive medelklass på alla sätt.

Men när det gäller medelklassen säger sig de flesta tillhöra den. Men då utan egentlig analys. De menar sig tillhöra medelinkomstgrupper, vara som folk är mest, de är naturligtvis inga utslagna fattiglappar och tillhör inte heller noblessen.

Ser man till vetenskapliga undersökningar som delar upp befolkningen i socialgrupper så har inga stora förändringar skett de senaste femtio åren. Den grupp som kan hänföras till arbetarklassen eller lever under arbetarklassliknande förhållanden är fortfarande ca 58% av arbetskraften. Den förändring som skett är att den enhetliga arbetarfamiljen inte är så vanlig längre. Det finns fler familjer där den ena arbetar inom ett arbetaryrke. Och samtidigt har många tjänstemannayrken till sin form "proletariserats" och mist sin status och löneförsprånget.

Också inom traditionella högre tjänstemannayrken har osäkerheten och ett hårdare arbetsklimat gjort sitt inträde. Den välmående medelklassen är kanske också den en myt.

Arbetslivets förändring har gjort många arbeten mindre ansträngande och tjänstesektorns utvidgning har skapat nya typer av arbeten.

En intressant iaktagelse är att fler kvinnor än män tillhör arbetarklassen och att av alla invandrare från Finland tillhör 3/4 arbetarklassen. Samma mönster kan ses bland invandrare från Sydeuropa. I vissa fall är invandrare, kvinna och arbetare relevant.

Den mindre grupp som kan hänföras till medelklass bland arbetskraften är intellektuella, tjänstemän i ledande positioner och företagare. I den gruppen kan naturligtvis levnadförhållandena vara väldigt olika, bland många småföretagare ibland sämre än för många arbetare.

En otydlig bild av vilka samhällsklasser som finns och att odla myten om en växande medelklass blir bara förvirrande i debatten. Den myten stärker också krafter som vill se splittring mellan en arbetarklass och delar av medelklassen som lever under liknande förhållanden. Risken finns också att en medelklass som tror att de är en stor kraft i samhället gärna vill se sig som "för mer" än de där nere. När det kanske är mer som förenar än skiljer.

Klassamhället är inte borta i ett "postindustriellt" samhälle. Det finns krafter som tjänar på en otydlig analys så att de kan sitta i orubbat bo. Också socialdemokratin med förnyaren Sahlin i spetsen håller på att ersätta klassanalysen med "spännande lösningar" och individanalys. Det är en grumlig inställning.

* Vid en undersökning gjord av den franske sociologen Pierre Bourdieu tillfrågades arbetarklass respektive medelklass vad de tyckte var det vackraste, barkbiten eller solnedgången, medelklassen valde konsekvent barkbiten för att inte verka banala.