Mantra

Tidens mantra lyder: Vi måste skapa fler företag, vi hyllar entreprenörskapet, det är entreprenörerna som skapar välståndet.

Den närmast nyreligiösa euforin saknar gränser. Detta släkte av framtidens banerförare tycks besitta egenskaper som vi andra dödliga inte har.

Dessvärre har min egen kontakt med delar av detta släkte innehållit besvikelser. Ord som : Hästhandlare, bilskojare och lurendrejare med närmast obefintliga yrkeskunskaper men med desto rymligare samvete kommer upp i mitt inre.

Eller varför inte låta de fiktiva "mäklarna" på bilden representera en yrkeskår tillika entreprenörer vars rykte har blivit något skamfilat på senare tid.

Nu finns det naturligtvis mängder av små och stora företagare som sliter hårt och inte vill lura någon, men misstanken att detta hyllande av företagsamhet och entreprenörskap och faktum att offentlig verksamhet slaktas och säljs ut kanske på något sätt har ett samband infinner sig.

Dagens omvända Robin Hood-aktualitet, borgarna jublar!

Feminismen

Ordet feminism är så missbrukat och indraget i allsköns opportunistiska utspel så att det är lika urvattnat som ordet demokrati.

Nästan alla som vill ha ett ord med i laget bekänner sig till sin egen definition av fenomenet.

På den ena kanten extremfeminister som anser att alla män per definition är presumtiva våldtäktsmän, misshandlare och krigsanstiftare och därför bör elimineras. Där den enda möjliga gemenskapen är mellan kvinnor och den enda eventuella kontakten med det manliga könet är med sperman vid en insemination. Där förvandlas kvinnor per definition till fredsänglar som aldrig skulle kunna vara anstiftare till en konflikt.

Den andra extremen av fenomenet feminism är den extremlight-version som opportunistiska manliga politiker tillfälligt säger sig försvara. Innan de stiftar en ny kvinnofälla till lag som cementerar könsmaktordningen, daskar den kvinnliga kollegan i baken och besöker ytterligare en prostituerad. I den världen finns kvinnan endast som tillbehör till mannen och någon egentlig gemenskap eller jämlikhet omöjlig.

Det är sällan så att verkligheten är svart-vit.
Svårigheten med feminism som fenomen är att den alltför ofta isoleras ifrån den verklighet den försöker beskriva. En verklighet som innehåller klasskillnader.

Även om ojämlikheten, könsmaktsordningen, visar sig överallt och i alla samhällsklasser så är skillnaderna i levnadsvillkor så stora att ett systerskap mellan den kvinna som är i ledande position, ekonomiskt och maktmässigt, och den som kvinna som tillhör alla de som inte äger makt bara blir en illusion.

Att beskriva verkligheten utifrån ett snävt könsmaktsperspektiv försvårar en verklig feminism som måste innesluta också dom som inte är karriärister, ledande företagsledare eller har fötts in i en maktelit.

Vad handlar feminism om egentligen? Alla människors lika värde och möjligheter. Där kan inte måttstocken vara hur många kvinnliga chefer och storföretagsledare som finns. Jämlikhet och lika möjligheter oavsett kön måste gälla alla.

Makt korrumperar. Det är lika sant för bägge könen.
Om tillfälle givits har kvinnor visat sig vara lika hänsynslösa. Det kvinnliga könet i sig är ingen garant för rättvisa och jämlikhet.

"Arbetarpartiets" man

Den framtoning Reinfeldt vill ha är ledaren för partiet som värnar den "lilla" människan, det arbetande folkets företrädare. Precis som Bush framställer sig som en av folket, om än kanske med något okunnig image, men något som går hem i "stugorna".

Det arbetande folket däremot kan se fram emot risken att hamna i den växande skaran av låglönearbetare. Det är på det sättet de båda herrarna vill skapa och har skapat fler arbeten.

Barbara Ehrenreich har visat i sin bok -Barskrapad, hur svårt det är att försörja sig i dessa nya låglöneyrken i Bush;s USA.

Hon skriver i The Nation om hur de avgrundsdjupa löneklyftorna växer och vissa tvingas till rent slavliknande tillvaro.

Reinfeldt och den alliansregering han leder skapar ökade klyftor i Sverige. En politik som skapar ett låglöneproletariat som i sig är förutsättningen för andras extrema rikedom och privilegier. Ehrenreich konstaterade vid sitt besök att inte ens Bush skulle vågat komma med förslaget om subventionerade hushållsnära tjänster.

Men var det inte Reinfeldt som var ordförande för ungmoderaterna som fortfarande idag säljer tröjan med texten:




Skulle han våga sätta på sig den tröjan idag utan att få sin nya image skamfilad?

Medialandskapet i Israel

En artikel i Jerusalem Post där författaren, tidigare ordförande för Rabbis for Human Rights, försöker nyansera bilden av den rådande konflikten och beskriver NGO;s som vill skydda mänskliga rättigheter också på den palestinska sidan, får svidande och hård kritik av pro-israeliska och sionistiska kommentarer till artikeln.

Det kan t ex låta så här: " Humane zero population growth and humanely encouraging their emigration is the proper and best policy for Israel and for them. Buy them out."

Det debattklimat som råder inom Israel beskriver inga planer att försöka leva sida vid sida. Palestinierna skall tvingas lämna på ett eller annat sätt.

Var det någon som nämnde rasism?

Israel genomför etnisk rensning

Israel försöker systematiskt göra det omöjligt för palestinier att leva ett människovärdigt liv. Målet är ett Israel och Palestina utan palestinier. Läs Jinges utmärkta inlägg i frågan!

Protester mot nya USA kärnvapen

Studenter vid University of California inledde i början av månaden en hungerstrejk för att få universitetet att dra sig ur samarbetet med Los Alamos och Livermore-laboratorierna och utvecklandet av den planerade nya generationen kärnvapen i USA.

University of California-anställda har varit inblandade i utvecklandet av samtliga kärnvapen i USA.

Hungerstrejken och den fortsatta protesten kan följas här.

Svenskt janusansikte

Svensk vapenindustri har oavsett regering sålt vapen, vapensystem och vapendelar som varit viktiga i konflikter och krig där otaliga människor dödats och skadats.

Den officiella bilden av Sverige kolliderar med insikten att Sverige och svensk vapenindustri är en stor aktör på en internationell vapenmarknad. Där ministrar agerar simpla månglare och handelsmän i död och mänskligt lidande med argument som att rädda svenska jobb.

Hur officiell retorik mot krig och vapenhandel blir ett platt fall visas i debatten om klusterbomber, vapen vars enda avsikt är att döda och lemlästa, och som dödar långt fler civila än andra vapen och gör områden omöjliga att odla och bebo långt efter en aktiv krigshandling.

Den konferens som pågår i Lima uttalar sig för ett förbud mot klustervapen. Deltagare från 68 länder stöder detta förslag.

De mest aktiva användarna av klustervapen, USA och Israel deltog inte, inte heller Sverige.

Utvecklandet av Bombkapsel 90 som ingår i JAS Gripens arsenal och försäljningen av detta vapensystem går före ev moraliska betänkligheter. När det gäller att skydda svensk vapenindustri får inga löjliga förbud mot klusterbomber komma emellan. Vad är ett barns liv jämfört med att rädda ett svenskt arbete?

Reinfeldt och Olofsson har stort inflytande på USA;s och Bush;s miljöpolitik, NOT!

Vår statsminister är som vi vet en stor miljövän, och
detta fick han visa i mötet med president Bush.

Om man får tro Fredrik Reinfeldt efter sitt möte med Bush så har de båda för avsikt att med allvar ta itu med den ödesfråga miljön är för vår framtid. Reinfeldt- "Jag påpekade vikten av president Bushs ledarskap och jag är tacksam för hans kommentarer och ledarskap i klimatfrågan."

Tidigare hade Maud Olofsson haft ett stort inflytande på ett tal som Bush höll och ville inte överdriva sin roll men var märkbart stolt - "Jag vill väl inte påstå att vi skrev talet, men nog tror jag att vi inspirerade".

Det måste vara med en viss besvikelse våra ministrar möter meddelandet att Bush inte alls tagit intryck utan visar sig vara samma miljösvin som vanligt och att han och USA tänker fortsätta med detta!

Nu var väl miljöutspelen bara ett spel för galleriet för samtliga parter men visar på "våra" ministrars beundran för och vilja att sitta i knät på supermakten, speciellt i populistiska frågor nu när miljöfrågan kramas till döds av alla som vill leka "miljömedvetna". Osis att föremålet för er beundran sviker och ni sitter med byxorna nere!

Shalom, shalom!

Israeliska ortodoxa judar sprider sitt "kärleks och fredsbudskap" grundat på erfarenheter från förintelsen!

Eller är hat ett så grundläggande mänskligt drag att inga rationella, erfarenhetsmässiga argument hjälper? Speciellt om man är förblindad av religiös extremism.

Suck!

IAEA - i vems intresse?

När IAEA;s ElBaradei säger att stoppandet av Iran;s kärnteknologiprogram har högsta prioritet ställer han sig på samma sida som USA.

Världens kärnvapenmakter är ett hot mot freden och framtiden. Men att hävda att vissa länder inte skulle ha "rättigheten" att utveckla kärnteknologi och i förlängningen ev kärnvapen är en dubbelmoral som endast gynnar de etablerade kärnvapen-nationerna och deras monopol på att hota med terrorvapen.

I samma stund som ElBaradei kritiserar Iran utvecklas en ny generation kärnstridsspetsar av bl a USA, någon nedrustning är det inte tal om.

Att använda dubbla måttstockar i bedömningen av kärnvapenhot gynnar den maktbalans som råder, de etablerade kärnvapen-nationerna utrustar och utvecklar. De länder som ingår i gruppen råvaruproducerande och underlydande skall hållas på mattan.

ElBaradei fick Nobels fredspris för " arbete med att förhindra att kärnenergi utnyttjas för militära ändamål". Men detta gäller väl endast länder typ Iran.

Om kärnvapenhotet skall minska måste avvecklingen börja i länder som USA, ett initiativ som vi inte kan förvänta oss av den krigsministär som råder men kanske med framtida regeringar och presidenter.

Medelklassens miljökramande styr klimatdebatt

Om du har råd att köpa miljöbil, handla ekologiskt och miljövänligt, köpa(kanske verkningslösa) utsläppsrätter och på alla sätt minska din personliga påverkan på miljön har i mångt och mycket kommit att dominera debatten om miljöhotet.

Man tvingas konstatera att medelklassens och de välbeställdas klimatoro styr debatten.

Om du av ekonomiska skäl måste behålla din gamla bil och få dåligt samvete för att du har normal eller dålig ekonomi och inte kan vara så miljömedveten du vill så fråga dig:

Är det strukturella och politiska åtgärder som framförallt betyder något? Eller kan din sopsortering egentligen spela roll?

Att dölja de klassmässiga aspekterna av en fråga brukar vara populärt bland dom som redan lever gott. Och att göra miljöfrågan till en fråga om individuella val är ett sätt att kollra bort begreppen bland dom som redan är större miljöbovar, och får samvetet att lugna sig hos dom som har råd att göra fler aktiva val.

Miljöhotet är reellt. Men lösningen kan inte utesluta ett politiskt val, en klassmässig analys och insikten att alla inte styr åt samma håll. De militärindustriella komplexen har knappast samma mål som de fattiga i Rio;s favelor, miljoner fattiga kinesiska arbetare inte samma mål som miljardärerna i Shanghai.

På samma sätt finns ingen anledning att hoppas på annat än små förändringar från de välbeställda i Sverige, ett avlatsbrev för att lugna samvetet räcker inte, förändringarna måste komma underifrån som alltid vid större samhällsförändringar. De enda förändringar vi kan hoppas på i övrigt är de som går att tjäna pengar på.

Reinfeldt eller Sahlin har nog ingen avgörande skillnad, bägge kommer att ropa att det behövs fler entrepenörer och nya spännande lösningar när den ev torkan eller översvämningen är över oss. Den egna aktiviteten och organiseringen är det enda som kan rädda planeten åt våra barn.

Och det gäller inte bara i miljöfrågan!

Left is always right

För att belysa varför vänsterståndpunkten alltid är att föredra behöver man inte gå längre än till den av högern så omhuldade kristendomen.

En religion som i högertappning alltid ställt sig på den repressiva makten sida, välsignat krig och folkmord, fördömt folkliga uppror, strejker och fackföreningar, fördömt homosexualitet och kvinnans rättigheter, försvarat förtryckande familjestrukturer, kung och fosterland före demokrati och okunskap framför vetenskapliga framsteg.

De teologer som läst in "kärleksbudskap" i bibelns texter och tagit ställning för "den lilla människan" och därmed kritiserat kapitalismens och imperialismens härjningar har varit ett så stort hot att de ofta utsatts för ren terror och ibland mördats medan maktens och högerns teologer välvilligt blundat.

Att religiösa potentater allt mer intar en progressiv hållning beror endast på att deras och den traditionella religionens roll minskar alltmer.

Den nya tidens religion är individualism, ytlighet och marknadsliberalism.
I marknadsfundamentalismens, produktivitetens och den heliga entrepenörens namn. Amen.

I vänster-höger frågan har inget ändrats.

Jan Björklund trolig ny FP-ledare

Med Major Björklund fortsätter Folkpartiet sin vandring högerut.

Den socialliberala linjen som av åtminstone FP själva kännetecknades av humanism överges för en med hårdare tag. FP ställer sig höger om den förmenta högern d v s moderaterna, som tacksamt inte behöver agera själva och tar på sig sosse-light dressen.

Liberalismen i Sverige i FP;s nya tappning är enligt skolbokens facit ingen egentlig liberalism utan en extrem högerliberal hållning, en bombhöger och en ordning och uppförande-högerlinje.

Ledande företrädare för FP och dess ungdomsförbund LUF har varit de ivrigaste förespråkarna för invasionen av Irak, för NATO-medlemskap, för anfall av Iran, för försvar av Israels brottsliga folkrättsövergrepp, för hårdare tag i skolan med mer och tidigare betyg, en hård antifacklig linje, inget "dalt" med brottslingar och för en restrektiv invandringspolitik med medföljande språktester och så den sedvanliga drapan om att skola och massmedia styrs av vänsterintellektuella.

Med medlemmar som Björklund, Malm och Rojas är samtliga delar av en riktigt mörkblå högerpolitik täckta. Socialliberalismen är glömd och man bereder marken för partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna.

Meningen med livet?

Den diskussion som borgerligheten vill föra är om de stackars höginkomsttagarna med för stora villor och ett livspussel som är svårt att klara och som därför behöver skattelättnader för att kunna köpa s k hushållsnära tjänster.

Jag inser att deras liv är ett helvete. Vilken privatskola skall väljas, vilka resmål detta år, vilken bostadsrätt skall de köpa åt barnen och vilken barnflicka och vilken städerska skall de välja? Vilka aktier är de bästa? Vilken rotaryklubb är den bästa? De blir ju helt utschasade mellan golfrundorna, besöket hos den personlige tränaren och affärsmiddagarna med dessa frågeställningar obesvarade.

För oss alla andra är arbetets längd oftast den enskilt största anledningen till att vi inte orkar annat än att försöka återhämta oss hjälpligt för att åter slita ut oss. Kravet på 8 timmars arbete fördes fram under 1900 talets tidiga år och kunde genom facklig och politisk kamp kombinerat med effektiviseringar och teknisk utveckling, genomföras under 1960-talet.

Att det nu 2007 fortfarande är 8 timmar som gäller, och ofta med övertid och allt mer obekväm arbetstid är inte bara vansinnigt, det är ett hot mot den demokratiska processen och möjligheten att delta i organisationer och föreningar. Hur orka vara en aktiv deltagare i samhällslivet när tempot bara ökar?

En del av textraden i en sång från 1970-talet lyder: "tempot är hårt uppdrivet, till vila finns ingen tid", detta gäller i än högre utsträckning idag. Allt mer skall produceras, varor och tjänster, under allt kortare tid. Färre gör allt mer. Nyspråket med uttryck som "just in time", "kostnadseffektivitet" och "levt över våra tillgångar" får många att känna sig som en kostnad mer än som en tillgång. Hur hårt du än arbetar finns ett nytt sparbeting som kan krama ur dig än mer svett och liv.

Är du inte ung och frisk, är du kanske handikappad, arbetsskadad, klarar du inte stress? Då är du sekunda vara. Du är inte den "Stachanov-arbetare" som behövs i dagens arbetsliv.

I ett arbetsliv med de tekniska landvinningar vi har skulle vi kunna 1: reducera arbetstiden betydligt 2: kunna erbjuda alla som vill arbeta ett arbete. Men idag reduceras du till en ekonomisk entitet där du inte är en människa med behov av arbete, utveckling och kultur och kan inte vara en fullvärdig HEL människa HELA ditt liv.Det mervärde du allt tröttare producerar skall istället användas till att sänka skatten för de som redan har och ge aktieutdelning och höga bonusar till samma befolkningsgrupp.

Man kan få huvudvärk för mindre.

Den svenska nationalistiska högern

Den svenska nazirörelsen betonade och betonar ständigt kampen för det egna folkhemmet, kärnfamiljens betydelse för den sociala sammanhållningen och de kristna värden som hotas av inblandning av andra raser.

Utan att dra alltför långtgående slutsatser av jämförelsen mellan dagens Sverigedemokratiska parti och renodlade nazister, så tvingas man ändå konstatera att beröringspunkterna är flera. Och då när det gäller nationalismen, familjepolitiken, fördömandet av homosexualitet och synen på "främmande kultursmitta". Försvaret av "hederliga svenska värderingar".

En intressant artikel finns i Sverigedemokraternas egen publikation som finns delgiven här. Som Jinge skriver: kommentarer överflödiga.

Bra sjukvård åt alla oavsett ekonomisk status och klass

Om den svenska sjukvården är världsbäst är en tvistefråga, klart är att den har utsatts för stora besparingskrav under senare år och att primärvården och akutvården är något det klagas på.

Sjukvårdssystemet som sådant utsätts för fler förväntningar idag än för några år sedan. Idrottsstjärnors skador, fler kejsarsnitt bl a och en allmän förmåga att utföra mer och mer omfattande behandlingar än förr och all vanlig sjukvård tävlar alla om en budget som skall krympas och nagelfaras.

Ändå måste man säga att den skattefinansierade modellen fortfarande trots stora påfrestningar klarar att ge en i stort bra och rättvis vård.

I USA är den övervägande delen av all sjukvård försäkringsfinansierad. För alla med bra inkomster kan den sjukvården ibland vara överlägsen den svenska. Men den kostar. För alla utan eller med bristfällig försäkring kan en sjukdom vara lika med personlig konkurs eller vetskapen om att inte kunna få någon behandling.

Michael Moore gör med filmen: Sicko, ett starkt kritiskt inlägg mot den hårt kritiserade amerikanska modellen. Han beskriver oförsäkrade patienters hårda liv men också försäkringsbolags försök att slippa betala ersättning.

Privatiseringar, att kunna köpa sig förbi vårdköer, planerade utförsäljningar av akutsjukhus och den allmänna tron på att allt som är privat är mycket bättre än skattefinansierade alternativ gör att den borgerliga regeringsalliansen driver Sverige mot en amerikanisering av sjukvården,

Erfarenheter som de som Moore presenterar gör förhoppningsvis att debatten blir sundare och att privatiseringsivrarna och motståndarna till allmän och skattefinansierad sjukvård får det svårare.

Den omvända logiken

Att bli förbannad eller att vilja hämnas kan vara en allmänmänsklig känsla vi drabbas av lite till mans då och då. Att då ha tillgång till diverse skjutvapen kan bli förödande.

Den amerikanska vapenlobbyns argument för ökad säkerhet punkteras gång på gång, som mer vapen till ungdomarna på skolorna när de känner sig rädda och osäkra! Det får säkert vansinnesdåden att minska! Om inte annat kan man alltid hänvisa till författningens skrivningar från ett dimmigt 1700-tal.

Men varför vara logisk när man kan hänvisa till sin gudsgivna rätt att skjuta först och fråga sedan och vad är viktigare än den individuella friheten. Att kunna försvara sin familj och sig själv i frihetens, kärnfamiljens, dubbelmoralens, kristenhetens
och det "fredsälskande" USA.

Men vad kan man vänta sig i ett land där så många är närmast bokstavstroende kristna, allmänbildningen hos många är dålig, där tron på det egna landets förträfflighet och storhet med inskränkt nationalism hör till vardagen och många inte varit utanför landets gränser. GOD BLESS AMERICA and SAVE OUR BOYS!

Sverige snart en delstat i USA ?

Den enorma påverkan på världen som USA- dominansen ekonomiskt, politiskt och militärt har kan inte nog understrykas.

Se bara på medieutbudet där den lättsamma, hjärndöda och ofarliga underhållningen med ursprung i mediekoncerner som FOX ökar alltmer med det nya medialandskapet. Och den högervridning som anglo-amerikanska tankesmedjor spridit i det politiska landskapet har haft avgörande inverkan. Hur det USA-ledda kriget mot terrorism svalts med hull och hår av FN och därmed Sverige. Hur Reinfeldt undviker att kritisera och hyllar den ledande nationens president och därmed accepterar status quo. Ett accepterande av en aggressiv imperialism.

Men det finns också en högervridning och en stark press på den allmänna opinionen inom USA från den höger som traditionsenligt försvarar kristenheten och "amerikanska värden". Om den kommer att stärka sin ställning kommer vi genom de vanliga kanalerna att påverkas och få del av det "tänket".

Om Sverige blir alltmer indraget i Nato-samarbetet är vi inte bara en inofficiell påhejare och beundrare av det amerikanska imperieprojektet utan en fullvärdig del av detta, och kan räkna med likadant motstånd av de som utsätts för imperiets härjningar.

Läs också artikeln från: Det Progressiva USA, om den republikanska högerns attacker också på Bush!

Muslimhatare eller muslimkramare?

I efterdyningarna till terrorattacken 11/9 2001 har rättsosäkerheten i samband med skapandet av FN:s terroristlista ökat explosionsartat med godtyckliga arresteringar, bortförande till hemliga fängelser, tortyr och misshandel, och anklagelser som är sekretessbelagda
och omöjliga att bemöta.

De USA-ledda operationerna i kriget mot terror mot påstådda terrorister och islamistiska extremister under namnet: "programme for extraordinary renditions", har förvandlat debattklimatet och medielandskapet i det kapitalistiska väst så att man måste fråga sig om inte synen på "muslimen" har förändrats till någon som är så annorlunda än en "normal västerlänning" att denne kan beskrivas som en "Homo Islamicus".

Denne muslim är naturligtvis bara en produkt av en politisk och medial agenda men är en grogrund för främlingsfientlighet, rasism och rädsla för det annorlunda.

Det problematiska med denna stereotypa bild är att ytterligheterna lätt förstärks. Antingen bilden av muslimen som vill förgöra väst eller så en pisshumanistisk tyckasynd - om attityd där odemokratiska, mansschauvinistiska och kvinnoförtryckande attityder inte kritiseras. Allt i syfte att vara medelklassigt tolerant.

På samma sätt som president Bush;s radikala högerkristna program kombinerat med imperialism är ett problem är en radikal islamism inte längre en privatsak för den troende radikale muslimen, det blir ett politiskt program som påtvingas andra.

Tillströmningen till den radikala islamismen har sina orsaker i imperialismens hänsynslöshet och skapandet av avgrundsdjupa klyftor och är till sin natur ett politiskt projekt och har därmed lämnat den privata sfären.

Religionen är en privatsak, en muslim, en kristen eller troende jude, alla förtjänar respekt för sin privata tro. Men det finns ingen anledning att tolerera en intolerant, tillbakasträvande och odemokratisk religiös radikalism! Vare sig i namn av kristendom eller islam.

Med detta sagt skall ingen, muslim eller inte, utsättas för denna rättsröta som kallas kriget mot terror, de verkliga terroristerna finns i de imperialistiska länderna, deras ledare, i IMF och de multinationella bolagen.

Hillary ett alternativ?

Säg mig vilka du umgås med och jag skall säga vem du är.
Att hoppas på en avgörande skillnad i USA;s utrikespolitik om Hillary Clinton skulle bli näste president riskerar att bli en stor besvikelse.

Hennes chefsrådgivare och dennes PR-byrå har tidigare sålt sina tjänster till argentinas militärjunta och andra mindre smickrande uppdrag.
Artikel om detta i The Nation.

Vare sig hennes kön eller uppriktiga uppsyn kommer att ändra faktum: De enda hon representerar är hennes kampanjbidragsgivare. Den gamla vanliga visan, så fort du på något sätt luktar annat än försvarare av "hederliga amerikanska värden" d v s är något vänster om höger i någon fråga, får du inga kampanjbidrag från lobbyorganisationerna.

Lovar du inte att stödja en aggressiv utrikespolitik kan du inte föra en kampanj.

På vilket sätt är detta en demokrati? Även om pressfrihet finns, protester kan uttryckas. På vilket sätt kan den vanliga amerikanska arbetaren få någon som representerar honom/henne?

Money talks.

Äntligen fred?

Ett oroande inlägg i debatten om palestinakonflikten skriver : Det Progressiva USA.

Rätten att försvara sig när man lever under apartheidlagar

När det sydafrikanska samhället levde under lagar som förnekade majoriteten av dess medborgare mänskliga rättigheter och milismän tog till vapen för att bekämpa regimen förklarade först majoriteten av världens länder dessa milismän för att vara terrorister.

Omvärderingen av ANC kan ha något att göra med de stora rikedomar Sydafrika innehar. Dessa fick inte förhindras att komma den övriga världen till del och den sydafrikanska rasistiska regimen fick falla.

Den palestinska befolkningen lever under apartheidliknande lagar och är andra klassens medborgare i sitt eget land. Skillnaden mot Sydafrika ligger bl a i det begränsade geografiska området och att den israeliska rasistiska, sionistiska regimen ingår i det stormaktspolitiska spelet där de spelar rollen som murbräcka i den arabiska regionen.

Israel skulle falla sönder som ett korthus om det inte ständigt understöddes av USA militärt och på andra sätt med miljarder och åter miljarder dollar. I detta stöd ingår också det faktum att Israel är en kärnvapenmakt med USA;s goda minne.

I detta spel offras den palestinska befolkningen. Dess milismän kallas alltid terrorister. De utför operationer som kan liknas vid nålstick jämfört med de massiva militärt tungt beväpnade uppdrag Israel utför med stridsvagnar, högteknologiska stridsflygplan, sanktionerade mord och tortyr. Bosättningarna med ultraortodoxa judar, raserandet av den palestinska infrastrukturen, byggandet av murar och vägar med passerkontroller där palestinier tvingas vänta i timmar ibland förgäves och den ständiga rasismen mot palestinier. Allt detta leder till motstånd.

Det är helt naturligt att denna rasistiska stat, Israel, förr eller senare kommer att falla i sin nuvarande form. Att förändras till en demokratisk stat där palestinier och judar lever som jämlika.

Det är upprörande och patetiskt att se att de som mest högljutt försvarar en rasistisk stat är de som också i andra frågor försvarar övergrepp i folkrättsfrågor. Den liberala bombhögern. Oftast folkpartister. De hävdar att invasionen och ockupationen av Irak inte var ett folkrättsbrott, de vill anfalla Iran, de anser att Israel är en fullt fungerande demokrati och ett värn för detta. De hävdar att TT;s rapportering är vänstervriden och vinklad.

I vilken värld lever dom? Det fanns de som försvarade den sydafrikanska aparteidregimen. Det visade sig vara ett felaktigt val.

Att försvara den israeliska sionismen och dess brutala regim kommer också att visa sig vara ett felaktigt val. Historien kommer att döma.

Det utvalda folket och de "andra"

Som en röd tråd i USA;s historia finns förslavandet, lynchningarna, dödandet, och undertryckandet av dem som skall tjäna de som av gud utsetts att leda den nya världen d v s vita kristna.

De undertryckta skall vara goda "houseniggers" och lydiga medborgare i länder som är råvaruleverantörer till denna "frihetens hemort" på jorden.

Transportsätten har varierat under åren för slavarna eller de som varit ohörsamma men i princip är konceptet detsamma, fastkedjad och utsatt för tortyr. Slavhandel har ersatts av kolonialism och sedemera nykolonialism. Utplundringen har sett olika ut. De som protesterar har slagits i järn. På segelfartyg då eller moderna flygplan nu.



Den gamla slavhandeln med triangelhandeln som byggde upp västerlandets överhöghet och USA;s dominans eller dagens moderna imperialism. Skillnaden är inte så stor.

Allt handlar om herrar och underlydande. Råvaror och makt.

















Bomull då- olja nu.

Degenererat överklassyngel får inte visa tapperhet

Prins Harry, en känd "stridspitt" från det engelska kungahuset får inte fara till Irak och visa sitt mod och försvara brittisk imperialism, inte för att han i så fall skulle göra något moraliskt förkastligt i ett land ockuperat i strid mot FN-stadgan. Utan därför att han högst troligt skulle komma hem i en liksäck.

Prins Harry skulle bli en perfekt måltavla för irakiska motståndsmän. Trots USA;s och Storbritanniens försök att "införa demokrati" skulle inte denne Harry hälsas som befriare.

Kan tidigare brittiska stormaktsanspråk på Irak när det var ett brittiskt mandat ligga kvar i irakiernas minne och göra prinsen till ett ännu hetare byte och hatobjekt? Även då kom man med fredliga avsikter och ville enbart irakiernas bästa!

Det brittiska kungahuset, en relik från tiden när landet var en stor kolonialmakt och landet "ruled the waves" är en sällsynt gömma för allsköns konservatism och bakåtsträvande politiska uttryck. Varav prinsen är ett.

Utsläppsrättshaveri

Det politiskt korrekta modeordet för dagen är MILJÖ . Men så fort det gjorts till politiskt allmängods blir det ofarligt. På samma sätt som feminism kramats sönder av alla mulliga maktgrisar. Det politiskt korrekta måste vara det politiskt ofarliga, det som inte hotar grundbulten i det ekonomiska tänket. En ständig ökning av ekonomisk tillväxt till vilket pris som helst, nästan, för det får ju inte hota kapitalismen, IMF, monopolens makt och den grundläggande maktstrukturen.

Att se Reinfeldt och Bush uttala sig om miljöhot är som att se några träna torrsim. Under galgen, för att passa in politiskt.

Denna enda jord med sitt tunna skikt av andningsbar syremättad luft kräver en annan ekonomisk politik med annan miljövänlig och människovänlig industri. Utsläppsrättshandeln är ett gigantiskt falsarium som totalhavererat. Det som hänt är att utsläppen ökat.

Att lura människor att köpa utsläppsrätter som är verkningslösa är som handeln med olja som medicin under 1800-talet, bondfångeri.

Marknadsliberaler styr ekonomin och därmed framtidens utsläpp. Man måste mer än bara lära sig ordet miljö för att utsläppen skall minska.

Lantzifiering av "public service"

Den kultur av lättsam underhållning som sprider sig inom SR;s olika delar är till en del ledningens försök att svara på kommersiell medias konkurrens om mediautrymmet. När olika delar av programutbudet blir mer "ungdomligt" och "spännande" finns också en uppenbar risk för infantilisering.

Den del av radions programutbud som av hävd varit en del av folkbildning och fördjupning och en mycket uppskattad del som en stor del av befolkningen dagligen lyssnar på, har under senare tid varit utsatt för en attack av lättsam pratradio -underhållning av kommersiellt snitt. Den babblande, fnissande, ytliga och lättsamma programledarstil som Annika Lantz företräder kanske passar i kommersiell reklamradio där inget av vikt får sägas mellan jinglarna men hör definitivt inte hemma i public service-radio som SR;s P1.

Vilken ny lyssnargrupp vill SR;s ledning vinna genom den nya satsningen? Förutom Lantz i P1 finns också t ex ett program som Stil, där ytlighet, kändisfixering och glamour breder ut sig i bästa dam och kvällstidningsstil. Om tanken är att sänka sig en nivå för att vinna ovana lyssnare till kvalitetsradio har uppdraget med public service-radio missuppfattats totalt.

Den demokratiska tanken med en kvalitetsradio som fördjupar, utvecklar och utbildar får inte gå förlorad. Risken finns när den borgerliga regeringen ännu inte helt klart deklarerat sin syn på public service. Maktkampen inom ledningen kan ses som en kamp om framtida inriktning. Men som alltid är den folkliga opinionen oerhört viktig.

Perssons vägval

Det intressanta med Göran Perssons vägval både som herrgårdsägare och rådgivare åt pr-byrån JKL är att det finns alternativa val som skulle ses som helt naturliga för en politiker som talat sig varm för folkrörelser och folkbildning. Jämför man med förre utbildningsministern Bengt Göransson och hans val ser man hur Perssons tal och praktik divergerar så starkt att man tvingas konstatera att allt krackelerar och kvar framstår en girigbuk och en karriärist av värsta sort.

Om Bengt Göranssons vägval som en kontrast till Perssons bloggar Tom Carlsson om på ett intressant sätt här!

Även Enn Kokk, sedan barnsben socialdemokrat, tycker till om Perssons svek, skriver bl a : "Vart tog övertygelsen vägen? Fanns den? Och var i helvete finns moralen?"

NATO-medlemskap närmar sig

Det är en skam att det neutrala Sverige skall samöva med den militärallians som i allt är en imperialistisk allians. Det är en provokation att inte garantera att alla fartyg som angör svenskt territorialvatten är utan atomvapen. Heder åt alla som demonstrerade mot NATO-närvaron. Det sk partnerskap för fred är ett lömskt sätt att smygvägen dra neutrala länder närmare skarpa lägen där imperialistiskt maktspråk av stormakterna skall försvaras av också Sverige. Det är genom att vara utanför dessa allianser vi inte varit inblandade i direkt krig.

Det socialdemokratiska dilemmat

Ända sedan den tyska socialdemokratin inför första världskriget valde att tvärt emot vad man lovat den första internationalen rösta för krigskrediter har det officiella vänsterprojektet kolliderat med en realpolitik som gynnat en ständig marsch åt höger. Finns en gräns för hur långt åt höger en socialdemokrati kan gå utan att byta namn?

"En socialdemokrati för hela folket" eller "nya spännande lösningar" är svåra att kombinera med insikten att konungariket Sverige fortfarande är ett klassamhälle och att klassskillnaderna de senaste decennierna har ökat påtagligt.

Var det inte redan den den gamle Wallenberg som sa att socialdemokratin är bra för Sverige, bättre betyg av borgarklassen kan man väl inte få. Ett politiskt parti som smidigt anpassar sig till marknadens krav och samtidigt tar vederbörlig hänsyn till de mest grundläggande sociala kraven utan att ifrågasätta status quo är i längden bättre än en aggressiv borgerlighet. Men något vänsterprojekt är det inte.

The selfmade pimp

Den musikstil som kallas hip hop och som sedemera perverterades till den dynga som vräks ut i kommersiella kanaler under namn som gangsta rap som hyllar hallicken och den "lyckliga"horan, välpumpade muskler, dyra bilar, narkotika, juveler och en perverterad könsmaktsordning i en fiktiv ghettodjungel kommer inte förvånande från USA

Den underordning som fortfarande råder i allmänhet bland svarta och i synnerhet i de fattigaste ghettoslumområden där överväldigande delen är svarta slavättlingar är väsensskild från de vita medelklassområden ofta skyddade som "gated communities" där inga fattiga vare sig svarta eller andra finns annat än som lågbetalda servicearbetare.

I ett land som vars identitet bygger på "the selfmade man" och illusionen att alla kan bli lyckligt rika om de bara kämpar tillräckligt är myten om framgång om så genom kriminalitet en myt som kanske har grogrund i ghettomiljön eftersom man knappt kan försörja sig på två heltidsarbeten i de nya låglöneyrkena.

Musikmakarna försvarar musikstilen med att de bara uppträder som skådespelare, ikläder sig en roll för att visa på en verklighet de inte försvarar. Ungdomar som lyssnar på och ser på musikvideor har nog svårt att se det som ironi och kommer nog dessvärre att köpa hela eller delar av konceptet. Speciellt om man aldrig fått lära sig politisk organisering, klassanalys och att vara kritisk. I värsta fall kommer några att tycka att livets mål är att spänna på så många kvinnor som möjligt och sedan kassera dom. Att skaffa sig rikedom utan moraliska betänkligheter.

Om den svenska politiska verkligheten utvecklas i samma riktning i fortsättningen med en borgerlighet som utan betänkligheter ser den "fria marknaden" och dess förmenta självreglerande mekanismer som garanter för alltings bästa, och en socialdemokrati som ständigt backar och snart har gjort marknadsliberalismen till sin egen politik, får ungdomar i vår egen ghettomiljö - de miljonprogramsområden som är ett koncentrat av arbetsmarknads och sociala problem, svårt att se någon egentlig skillnad på Bronx och Rosengård. På samma sätt som ett "gated community" i Sverige eller USA inte kommer att skilja sig åt, samma människor här som där.

Klassskillnad ända in i döden

Media rapporterar att rika får bättre vård i livets slutskede. Undersökningen som berör 16000 stockholmare har ingen förklaring till skillnaden. Hypotesen att rikas anhöriga ställer högre krav är en bra delförklaring.


Men den förklarar bara delar av vad som är den springande punkten i hur klasssamhället visar sig i både sublima skillnader och kalla, hårda dödliga konsekvenser.


Dessa skillnader i hur sjukvården graderar vårdtagare efter klass är ingen nyhet. Tidigare undersökningar har visat att inom psykiatrin får rikare patienter och patienter med hög social status mer alternativ behandling, de blir inte lika tungt drogade, de blir mer sällan tvångsvårdade, de får diskutera sin medicinering oftare och de blir utskrivna fortare.


Att tro att skillnaden är medveten är att göra det lätt för sig. Det sociala och intellektuella kapitalet är vad som gör skillnad. Att bo i områden där man känner och umgås med läkare, att naturligt känna sig vara på samma nivå när man som anhörig talar med ansvariga läkare -överläkare är viktigt. Hur många i ett miljonprogramområde respektive i ett villaområde med övervägande svensk vit övre medelklass känner eller umgås med läkare eller andra ur samma sociala klass?


Sedan finns den mer psykologiskt - emotionella delen för läkaren i den direkta kontakten med patienten. Även med de bästa ambitioner, även om läkaren känner ett stort ansvar för att göra rättvisa bedömningar kommer skillnaden att finnas. Hur bemöta, ställa de rätta frågorna och få de rätta svaren även av patienter som inte har den verbala förmågan, kunskapen eller initierade anhöriga och som kanske hemska tanke - inte känns bekväm pga hudfärg, språket eller den sociala framtoningen. Att dessa skillnader skulle bli mindre med mer privat sjukvård är knappast troligt. En rättvisare sjukvård kan bara komma ur ett rättvist samhälle med mindre sociala skillnader.


Kapitalism och privatisering- Nej.
Socialism och allmän sjukvård- Ja.

Ingen människa är en ö

Tiden vi lever i hyllar individ, ungdom, entrepenörskap, yta och glamour. Den smarta framgångsrika individen. Inte de vanliga ungdomarna i förorterna trots att de äger ungdom. De duger till att vara konsumenter. Individuella konsumenter. Ständigt missnöjda på jakt efter nya produkter. Konsumenter av ghettorap som objektifierar kvinna och kön. Att vara ungdom i ett stadslandskap fullständigt terroriserat av företagens reklam och hissmusik man inte kan värja sig mot. Det offentliga rummet våldtaget av ytlighet. Där du endast duger om du kan köpa något.

Tom Waits skriver i en av sina sånger "God's away on business" och man behöver inte vara religiös för instämma i andemeningen. Vägarna verkar enbart vara till för att färdas från ett köpcentrum till nästa.

Förskrivningen av antidepp ökar inte enbart på grund av läkarnas beroende av läkemedelsbolagen utan också för att det psykiska illamåendet tilltar. Vi behöver alla känna mening i tillvaron, vara en del av en verklighet som har ett djup och att känna oss behövda förutom den mest grundläggande tryggheten.

Människan ingår i ett biologiskt sammanhang på en planet där allt hör ihop. Att våldtäkten av planeten sker samtidigt som kortsiktighet och vinst som främsta mål kombineras med politiska ideologier som skall rättfärdiga densamma kan inte dölja den verklighet som oroar och gnager och långsiktigt dödar oss psykiskt.

Individualism är ingen lösning för mänskligheten. Människor behöver andra människor. Inte ytlighet och prylar. Gemenskap inte kommers.

Ett tidens tecken

I en tid av högervridning med privatisering och ett allmänt angrepp på det kollektiva, det mödosamt gemensamt uppbyggda, och där ord som frihet enbart innebär den individuella trångsynta "friheten" och allt som är gemensamt samhälleligt ses som kostnader som skall "befrias" av nyliberala jesusar förväntar man sig kanske en gemensam front av den sk vänstern och kanske då även från den gråa sossekollossen som blivit av med regeringsmakten.

Men icke. Skall man skratta eller gråta när man hör Mona Sahlin berätta om "moderna spännande nya lösningar" och annat snömos. Att den fd statsministern så fort som möjligt springer in i näringslivets famn och blir rådgivare.

Detta är just snygga representanter för det socialdemokratiska "arbetarpartiet". Att det socialdemokratiska partiet famlar och frågar sig varför det blev en valförlust är inte bara tragiskt, det är ett tidens tecken så gott som något. Den svenska arbetarklassen, ty den existerar i klassamhället Sverige, är inget annat än valboskap som inget har att hämta hos den "nya socialdemokratin", moderniteten här innebär endast en total anpassning till marknadens krav och de nya spännande lösningarna en variant på borgerlig politik.